Det är nu visst jämnt en vecka sedan jag sist ”fatade penan”. O du milde vad tiden flyger iväg!! Det är fullkomligt ofattbart! Fullkomligt ofattbart!!! Rut har nu farit hem igen efter en 14-dagars sejour. På förmiddagarna brukade vi träffas på vaktparaden nästan varje dag, Rut särskilt bekikad av en “Skandiaherre” som jag alls inte känner.

På söndag eftermiddag voro Rut, Naemi och jag hos Ekebergs och hade riktigt livat. Vi drack kaffe med bakelser, spelade och dansade. Och Dagmar klädde ut sig till balettdansös och dansade så kallad plastisk dans värre. Hon var rysligt söt, förresten.

På onsdag förmiddag blev jag helt överraskad av att farbror Blomberg ringde och frågade om jag inte ville äta lunch med honom. Naturligtvis ville jag och vi träffades utanför Skandia halv ett, varifrån vi styrde kosan till Rosenbad där han bjöd på en härlig lunch med fyra rätter vin och kaffe.

Vi pratade förstås både hit och dit och naturligtvis även om fru Blombergs död. Och vi voro fullkomligt eniga om, att det var det bästa, som kunde ske. Min lunchhalvtimme blev synnerligen lekfullt uttänjd att omfatta en timma och en kvart, men jag hoppas, att ingen ”däruppe” lade märke till det.

På torsdag förmiddag reste Rutan och vi voro nere vid tåget alla tre. Ack, den som kunde fått följa med ändå!! Undrar just när jag skall få se någon hemifrån nästa gång!

På fredag eftermiddag hade jag lovat herr Jansson att komma ner till Skandia och hjälpa honom med provisionsanordningar till inspektörerna.

Där nere var en hel del eftermiddagsarbetare, bl.a. herr Lindén, och jag tillbragte en god stund pratande med honom inne i hans rum. Herr Jansson hade nämligen helt plötsligt spårlöst försvunnit. Sedermera visade det sig dock, att han å Herr Roséns vägnar lodat iväg till “Spegelcaféet”, varifrån kaffe och bakelser beställts för hela högen, inalles 12 personer.

Det dukades i kollationeringsrummet, och sällan har väl ett så glatt sällskap varit församlat inom dessa väggar. Härliga bakelser, och det hela “sönnerligen löckat.” Klockan halv 11 anträdde jag hemfärden, ledsagad ända till porten av Herrar Andreasson och Jansson.

Nu gnor jag värre därnere i Skandia om dagarna. Har fått övertaga mer än hälften av fröken Gyllencreutz arbete. Hon har nämligen efterträtt fröken Johansson, som i och för äktenskaps ingående, skall sluta den siste april. Fröken Gyllencreutz skall däremot vänta ännu ett år, innan hon äktar sin Stellan = herr Warelius. Dessutom har jag fortfarande inspektörsliggaren att föra etc. så nu är jag, som väl är, strängt sysselsatt.

I eftermiddags ha Elsa och jag jämte Ade och Håkan varit på kafferep hos Naemi. Oh, vad kaffe är gott ändå. Och så en cigarett ovanpå. Jag är fullkomligt övertygad, att om jag riktigt släppte lös mina kaffe och cigarettlidelser, skulle jag snart vara hopplös coffein -och nikotin-förgiftad och dessutom fullständigt pank.

Så det är bäst att hänge sig med moderation. Sträng moderation!!