Ja, jag satt och skrev sent igår kväll och blev verkligen så sömnig, att jag inte orkade fortsätta. Nu är klockan omkring 12 på middagen, Elsa och jag steg inte upp förrän halv 11. Så sent har jag inte gått upp på mycket länge. Men det är ju inte att undra på, så som vi festat under påsk. Vartill jag senare återkommer. Elsa och jag kokte oss emellertid kaffe och åt smörgås här till frukost och sen skyndade hon sig iväg för att träffa Naemi. Själv skall jag klockan 1 träffa Karin Berg, som är hemma från Upsala och påskar, på Stureplan.
Igår slutade jag visst med att lille pappa varit så dålig, ja, doktorn t.o.m. misstänkte nervfeber. I slutet av förra veckan blev det dock så pass mycket bättre, att all fara därför tycktes över, och det var då mamma skrev till Naemi och mig. Vi blevo förstås förfärligt glada över, att pappa var bättre. Rut kunde emellertid inte få komma upp till påsk, eftersom de hade sköterska hemma och ganska besvärligt.
Mamma trodde dock att hon kunde få resa i denna veckan. Visserligen var det en stor missräkning för oss, att inte Rut kom, men som vi redan bjudit ihop pojkarna Lundberg, Eric och löjtnant Granfelt, måste vi förstås sätta igång ändå.
Således städades grundligt på torsdag. Fredag, långfredag, anslogs till grundlig vila, för att vara så mycket piggare på lördag, Påskafton, då kolifejet skulle gå av stapeln. Rakel och Naemi kom upp på fredag eftermiddag. Rakel gick ju snart till sin Petrus förstås, och sen satt vi andra tre här och “dusade” framför brasan.
Då kom plötsligt telefonbud till mig, och fattande luren, slött sägande “Hallå” hörde jag “i andra ändan” av tråden Granfeldts glada stämma: “Goddag, goddag, fröken Boudin” etc. Samtalet resulterade i att han infann sig här om en stund, förande med sig en yngre broder, en lång, stilig, trevlig kadett med de mest bedårande tänder. Och så satt vi här och hade småtrevligt till klockan halv 11.
På lördag hade både Elsa och jag fritt från knoget, vilket ju var synnerligen härligt, då vi behövde hela förmiddagen att göra uppköp och ställa iordning till kvällens “orchidé”. Rakel skulle resa hem på förmiddagen, så vi måste även följa henne till tåget, och sen var jag ute hos Ekebergs och lånade koppar, varpå jag ilade hem. Elsa och Naemi anlände snart, överlastade av korgar och paket med diverse innehåll, och så blev det ett väldigt ordnande här. Jag höll på i ett kör, men de andra gick och åt middag vid 4-tiden.
Vi hade köpt en mycket trevlig papperslykta, som vi hakade upp under lampan i taket, och så de ljuvligaste påsk och pingstliljor, jämte härligt björklöv, som vi anordnade i korgar och vaser här och var. Och så bredde vi smörgåsar med ansjovis, kaviar, räkor, sardiner och ost för brinnande livhanken.
Klockan 8 voro gästerna samlade och brasan tänd förstås. Och nu vidtog ett synnerligen livligt äggkokande, dels i en, av Ade medförd elektrisk kokare, dels i brasan. Äntligen hade vi kokt en ansenlig mängd, och slogo oss ned kring bordet med den kolossala smörgåsbrickan, med en vas blommor i mitten. Och så åt och skojade vi värre förstås, och efter maten slogo vi oss ned i soffan, på golvet och på ottomanen och pratade och rökte, under det att ljuset från vår lykta spred ett behagligt och fantastiskt sken i rummet.
Vid 1-tiden måste Granfeldt ge sig iväg, han skulle nämligen ha en tidig träning med sina manliga “gymnoser”, så han måste hem och gå till ro. Men vi andra ansågo oss nu mogna för äggtoddyn och fram plockades glas, ägg, socker och konjak, och det blev ett väldigt vispande.
Pojkarna Lundberg hade även medfört en flaska madeira, som smakade utmärkt. Och oh, vad äggtoddy är gott!!
Sen föll småningom en stilla slöhet över sällskapet, och hade vi haft en kamera skulle vi allt kunnat få några utsökta kort. Som t.ex. då Elsa och Ade slöade “skaföttes” på soffan (Ade enligt eget påstående med Elsas fötter i ansiktet). Håkan och Naemi i samma slöa och bekväma ställning på ottomanen och Eric och jag på Erics rock, utplanterade på golvet, tankfullt stirrande upp mot lyktans bleka sken, fantiserande om Japan.
När vi så halvsovit en stund, ryckte vi upp oss, Elsa och jag tog på oss kängor i stället för skor, och så begåvo vi oss hela “bibban” ut. Längs Karlavägen, Sibyllegatan och Humlegårdsgatan gick färden till Naemis, där det stod dukat kaffe. Pojkarna Lundbergs “förning” innehöll även punsch, som nu framplockades under åtskilligt skämt. Jag skulle öppna ett paket, som borde ha innehållit punschglas, vilka vi tagit med från oss, men blev något förvånad, då mina ögon i stället skådade en halv limpa och en bit ost!! De båda respektive paketen hade legat bredvid varandra på hyllan i garderoben, och så hade jag tagit fel, förstås.
Emellertid hade Naemi likörglas, som ju gick lika bra. Och sen fann Ade ovanligt lätt anledning att skåla. Och vi hade inte ledsamt precis. Rätt som det var, kom vi att tänka på, att fastän herr Olsson, som Naemi hyr av, var bortrest, fanns det möjligheter att hans gamla mamma låg därinne. “Den ska ja snart klara å´” tyckte Ade. “Vi bär uppna på virvelvinden, hänger na´ i järnvägståget i revbensspjället och tar ho ändå inte slut, avlossar vi ett par ryggskott! Och sen kan ho gärna stå där”. Du milde, va vi skrattade!
Men småningom förföll vi även här snart till en viss grad av slöhet, Elsa, Ade, Eric och jag hopkrupna på ottomanen, och Naemi och Håkan i soffan. Och över det hela sände brasans små fladdrande lågor ett darrande sken.
Klockan vid 5-tiden gav vi oss så iväg. En sådan ljuvlig luft det var ute. Klar, stark och frisk som härligt Rhenvin. Och inte förrän efter fem vilade Elsa och jag i våra något slarvigt bäddade sängar.
Jag vaknade redan klockan 8 och gick upp klockan 9. Och sen gnodde jag och kokade kaffe och städade, medan Elsa låg ända till 12. Så tog vi oss en promenad i det skönaste påskväder och på eftermiddagen samlades vi hos Naemi till “slö och eftersläckning”, då resterna av smörgåsar, kex och punsch sorgfälligt expedierades.
Sedan vi därefter fåfängt letat efter en “bio”, där det inte gavs naturbilder eller soaréer, gingo vi hem, var och en till sitt, och Elsa och jag lagade iordning riktigt raffinerat åt oss med brasa, äggtoddy, madeira och cigaretter. Njöt så i fulla drag, tills ögonen trillade ihop, så vi måste gå och lägga oss.
Idag har jag först varit ute med Karin, sen och ätit middag, och nu vänta Elsa och jag på att “de andra” skall komma hit på “slutkalas” med “äggvisp”.
Usch, sen är de ljuvliga, fyra påskdagarna över!!
