Och så dagen därpå var det första Maj. Första Maj! – låter inte det som vårens och glädjens dag par preference? Då skall det väl vara sol och fröjd ute och inne om någonsin!

Och så hade istället de hemskaste rykten om väntande oroligheter vid demonstrationerna utspridits i staden. Flera regementen från landsorten hade hitkommenderats för att bevaka slottet där t.o.m. kulsprutor uppställts, och polisstyrkan hade uppbådats i största utsträckning. Och många voro verkligen de, som trodde, att det skulle bli vilda kravaller och uppträden.

Men – de stockholmska arbetarna skötte sig nästan mönstergillt vid demonstrationen. Visserligen var demonstrationståget förfärligt långt – tog 2 och en halv timma att passera – och visserligen syntes en del fanor med vågade inskriptioner såsom “Leve revolutionen” och så “i Ryssland” med små, små, bokstäver över etc.

Men annars var det alldeles ovanligt lugnt hela dagen och kvällen. För detta kan man nog till stor del tacka det välsignade spritförbudet. Elsa och jag voro inne hela eftermiddagen och ordnade med sommarkläder. Ändå en känsla, fast det ännu är långt ifrån sommar ute.