En vecka sedan vid denna tiden. Då seglade vi för fulla segel långt ut på en fjärd bortom Vaxholm. Då var det en härlig dag, med strålande sol över glittrande böljor, med skämt och skratt och rolighet. Nu välver sig himlen regntung över Nysätra, och jag sitter här som vanligt i min ensamhet. Oh, vad den gångna veckan varit enformig och trist. Och ändå har den gått så förfärligt fort. Jag förstår rakt inte, vart tiden tar vägen. Och på tisdag reser jag till Göteborg. Måtte det bli roligt!

Idag komma Naemi, Rakel och Elsa Lindquist, som för närvarande gästar stan, hitut. Det är verkligen ovanligt med så mycket främmande. Men oh, vad det är roligt, när någon kommer och hälsar på mig här i enformigheten. Om bara vädret vill klarna upp. Får hoppas det bästa!

Nu på eftermiddagen är det omväxlande solsken och regn. Åskan mullrar t.o.m. bort över Sicklaön i söder. Flickorna ha kommit och farit. Vi pratade och skojade, drack kaffe och åt bär. Nu är det riktig bärtid. Jordgubbar finns kvar än, körsbär och krusbär börja, vinbär och hallon likaså. Jag äter värre om dagarna.

Till middag kom herr Marx von Wirtenburg, en herre, som även var på middag i vintras och som har en ovanligt röd hy. Tycks annars vara nog så trevlig. Eftersom jag ätit så mycket bär, och druckit så mycket kaffe (5 koppar) på förmiddagen, var jag inte alls hungrig.

Efterrätten, som vanligt jordgubbar, nästan äcklade mig. Nu är herrarna ute i trädgården, och jag har dragit mig tillbaka på mitt rum. Och sitter här och tänker, att det skulle vara betydligt trevligare, om det även hade varit någon ungdom på middag. Notarien t.ex. Ja, han är ju inte så ung precis, 30 år tror jag, men han är ungdomlig i alla fall, och vi komma riktigt bra överens. Men nu har han inte varit här på middag på länge.