Idag är det jämt ett år sen jag kom hit. Den 8 juni 1915 landsteg jag för första gången på Nysätra brygga. Ja, tänk vad tiden går ändå fast det är så långsamt.

Idag är det betydligt vackrare väder än förut, fast ändå inte riktigt klart. I söndags var notarien här på middag. Det blir under sommaren en av de vanligaste omväxlingarna, att han kommer hit på middag på söndagarna. Igår blev jag dock något förvånad, då doktorn erbjöd sig att en gång i veckan bekosta min resa till och från stan.

På tisdag var “Svenska Flaggans dag”. Doktorn skulle till stan på eftermiddagen så jag fick också lov att fara in. På förmiddagen regnade det men på eftermiddagen kom solen fram. Det var stora festligheter i stan, först på middagen i Stadion, sen på Skansen på kvällen.

Först träffade jag Rakel Kilman och hennes föräldrar. Rakel har fått plats på järnvägen här och de äro nu på språng efter rum. Hon är förresten alldeles översiggiven, bara gråter, så ledsamt tycker hon det hela är. Det är så synd om fru Kilman, tycker jag, som ju blir alldeles förtvivlad för Rakels skull. På kvällen var Naemi och jag på Skansen. Där var tal, musik och sång m.m. dock inget vidare roligt, fast hiskeligt med folk. På natten låg jag bredvid Naemi på en stenhård madrass och dito kudde, så jag sov inte mer än en och en halv timme.