Det ska katten orka stenografera.
Tänk, nu har jag varit så lat med det, att jag inte sett åtet på en hel vecka, tror jag. Men så har det ju också varit Påsk och tre helgdagar. Och två förmiddagar före påsk var jag ute på Lidingön och hjälpte Anna med en vit sidenblus. På torsdag förmiddag reste Naemi till Göteborg. Jag följde henne till stationen förstås, och önskade att få resa med. Ack, den som det fått. Det var förfärligt mycket folk nere på stationen. Gick förresten ett extratåg till Göteborg, 10 minuter före det ordinarie.
På Långfredagen var jag i kyrkan. Kungsholms för första gången. Det var varken bättre eller sämre än andra kyrkor. På påskafton satt doktorn och jag som vanligt i vår ensamhet och åt de traditionella påskäggen. Det är första gången jag tillbringat påsken utanför hemmet. Och det var inte något särskilt svårt. Man vänjer sig vid allt. Men nog längtar jag vansinnigt hem ibland.
Påskadagens förmiddag voro Greta E. och jag tre, säger 3 timmar på Strandvägen och Törnblads. Där var förstås överfullt på båda ställen och snobbades allmänt med vårdräkter och hattar. Och blåste, så det var riktigt “benstuderingsväder”. Vilket ju de korta, vida kjolarna också i hög grad bidraga till.
På middag voro vi bjudna till majorskan Spak. Det var 12 personer, major och fru Grahl med sina två rara pojkar, doktorinnan Bohnsack, herr Möller, Håkan Spak med fästmö, fröken Alma Hamrin, doktorn och jag. Förresten var det riktigt trevligt. Fröken Hamrin, som var söt, men lite blyg och tyst, och jag försökte förstås tillbringa så mycken tid, som möjligt i Vincent Spaks rum, där herrarna rökte. Och den trevliga Eric Grahl och jag småflirtade, så att Håkan ansåg sig böra tillhålla oss det orätta häri. Jo, jo!
Som vanligt blev det tidigt uppbrott, vilket jag i Eric Grahls ögon tydligt kunde se, att han lika lite som jag gillade. Annandagen var jag med Karin på en promenad utåt Djurgården, iförd mina nya, sprättiga, gula skor med den sorgliga påföljden, att jag fick ett stort skavsår på ena hälen. Därför har jag hållit mig inne hela dagen idag. Trots att det varit ett sådant bedårande solskensväder. 18-19 grader varm och härligt.
Jag har lagat en blus, stoppat strumpor, skrivit en bokförteckning åt doktorn och läst 25-öresböcker av alla krafter. De senaste dagarna har jag slukat följande. “Farornas palats”, intressant, ”Solomes roman” skojig, “Allt för hennes skull”, typisk, “I ungdomens vår”, typisk, men inte så galen på sina ställen, och “Mellan tvenne kvinnor”, ganska rolig.
Men nyss läste jag ut den sista ”farornas etc.” som rör sig om livet i Versailles under Ludvig XV. Ja, där fanns nog sjutton tillräckligt av intriger, kärlek, hemligheter, hyckleri och sånt där. “Och genom det hela går som en röd tråd en ung älsklig flicks vaknande kärlek”, som det brukar stå i roman- eller skådespelrescensionerna.
Doktorn är borta ikväll, så jag är ledig. Från rummet intill höres “juris” smäktande stämma accompagnerad på guitarr på ett synnerligen enkelt sätt. Nu har jag sett “juris” någon gång, och måste tyvärr säga, att han ser rent av otrevlig ut. Det skulle vara mycket intressantare och roligare om han gjorde motsatsen. Du milde, vad han gormar därinne!
