Strålande vinterväder. Snö, sol och frost. De sista dagarna har det varit ett rent elände på gatorna för töandet skull. Bilar och kärror ha fastnat i smörjan, från taken har, rätt som det är, väldiga snömassor rasat ner, och det har varit rent livsfarligt att gå på gatorna.

Men inatt har det frusit på, himlen är hög och klar, och just nyss gled solen som ett flammande klot upp bakom södra bergen. På gymnastikfesten var det ganska roligt. Först var det sång och musik, sen var det gymnastikuppvisning, ledd av löjtnant Hamilton, som såg mycket trevlig ut. Och så var det dans till klockan 11. Jag dansade med fröken Lindberg och fröken Svensson och det gick mycket bra. Musiken spelade utmärkt säkert och taktfast, bl.a. den nya, vackra valsen “Destiny”.

Igår var Karin och jag en tur utåt Djurgården och passade då på att gå in och bese skyttegravarna. Det var då inte något särskilt. En lång, slingrande gång nedgrävd i jorden och ombyggd med trä och små, små skottgluggar på regelbundna avstånd. På ett ställe var förbandsrummet där tre ombundna mannekiner låg och sågo idiotiskt lycksaliga ut. Utom oss två, fanns det inte en levande själ därute. Det hela verkade synnerligen övergivet. Idag tänkte Karin och jag nästan att gå i Oskarskyrkan och höra Valdus Bengtssons provpredikan. Får väl se, hur vi gör.