Onsdag den 15 december 1915. Det påminde riktigt om Värmland.

Riktigt vinterväder. Massor av snö och- husch! så kallt. Natten till söndagen var det fullkomlig snöstorm. Samma kväll var Naemi hos mig och hon låg kvar över natten. Men du milde värld, så trångt det var. Fram på natten måste jag kliva upp och, insvept i en filt, gå till vila på min lilla soffa.

På söndagen voro vi på middag hos släktingarna på Lidingön. Det var alldeles förtjusande vackert därute. Så vitt och rent och friskt med soligt rosenskimmer över snön. Vi hade ganska trevligt på middagen också, efteråt sjöng, spelade och dansade vi litet. När vi foro hem var det månljust och stjärnklart, det påminde riktigt om Värmland.

Igår var det gymnastik sista gången på terminen och idag skall det vara avslutningsfest i Kungsholms realskola. Jag skall gå dit, hoppas det blir trevligt. Nu har jag fått en alldeles förtjusande solfjäder från Greta. Elfenben och broderad. Den har lyckligen passerat censuren.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926