Jag har åtagit mig ett ansvar så stort, att jag inte vet hur jag skall kunna bära det. Det är om Bertil. Har nu varit ute med honom flera gånger och fått reda på mycket. Först och främst då att han älskar mig. En 18-års pojke. Men en så onaturligt utvecklad och brådmogen! Så obehärskat lidelsefull!

Han säger att allt är slut för honom, om jag inte bryr mig om honom. Och fast det låter överspänt är jag nästan tvungen att tro det. Och jag, jag är inte ens kär i honom. Han intresserar mig något, och så kan man ju inte blunda för hans stora skönhet. Igår, då vi voro ute, kysste han mig. Jag tyckte det var förfärligt obehagligt. Och fick honom att lova, att aldrig utan min tillåtelse göra om det. Hur i all världen skall jag klara upp det här!!