Oh, såna förtjusande brev jag fick i morse, ett från Elionore och ett från den kära Anna-Lisa. Skulle jag rätta mig efter det brevet, så bleve jag nog ofantligt högfärdig. Tänk, vad den lilla “tösa” överskattar mig! Men det är också ett visst behag i det, det är minsann så sällan man blir, och jag blev gräsligt glad över hennes brev. Har läst det 4 gånger. Elionores var också så rart.

Idag gick jag inte upp förrän klockan 2. Det är ju rysligt! Men sen stod jag i köket och stekte pannkakor i två timmar. Efter kaffet voro Elsa och jag och badade och vi funno en utmärkt dykplats. Jag dök på huvet flera gånger. Det påminde mig så om Värmland… Nej, jag får inte börja längta. För att förjaga de tankarna, gå ner i köket och laga kvällsmat, Judit!