Jag kan inte begripa vart tiden tar vägen. Den försvinner ju som en blixt. Jag tycker att det var som igår då vi reste från Värmland. Och då är det snart 3 månader sedan. Ack, den härliga sommaren 1912! Men vartill tjänar väl sommarutgjutelser mitt i detta gråa Novemberslask. Tyvärr till intet!

I förra veckan var A.L. och jag och såg “Prinsen av Burgund”. Den var söt. Särskilt andra akten var förtjusande. Men jag gjorde den nedslående upptäckten att löjtnant Lindström hade uppstoppade ben! Han sjönk betydligt i mina ögon. Idag har jag fått ett långt bussigt brev från Greta. Hon trivs utmärkt där uppe. Jag brevväxlar nuförtiden med Greta, Gunnar I. och Eva. De två förstnämnda är det roligt att skriva till och få brev från. Kan ej påstå det om den sista. Nä, adjö. Får se hur länge boken får ligga innan jag nästa gång öppnar den.