Hemma i stan igen. Det är rysligt tråkigt. Jag längtar förfärligt. Fru Dahlén och Naemi mötte oss vid stationen. På natten låg jag på en bädd av en madrass och två filtar och sov gräsligt illa. Sängkläderna ha inte kommit än.

Här i stan är allt sig likt, utom att Georg är här. Han har sökt till seminariet, men kom inte in. Det var för många sökanden, fyrtio platser och etthundrasjuttio (170) sökande. Han skall resa hem med 10.10-tåget ikväll. Han och jag och Harry voro i Slottsskogen och promenerade på förmiddagen.

Oh, oh, imorgon börjar knoget igen. Skolan. Usch, bevare mig väl så hemskt. Vara “bunden” halva dagarna, och sedan gå och vela inne mellan de trånga husväggarna. Vad jag längtar efter Sulvik. När längtan blir alltför stark får jag väl gå till Slottsskogen. Nu regnar det ytterligt uppmuntrande. Vad i all världen ska man ta sig till??? Spelat piano har jag gjort halva dagen, så nu är jag trött på det. Läsa vill jag inte. Och så har jag en ryslig snuva, som jag skaffade mig på tåget, då jag stod ute på plattformen. Uschuschusch.