Själva Herrgårdsbyggningen är vit med två stora verandor. På tre sidor om den ligger parken med stora lummiga tråd. Mitt framför ligger trädgården, där det finns fullt med bär av alla slag, vilka vi flitigt åto av. Uthusen äro mycket stora, tidsenliga och mycket bra. Särskilt logen, stor som ett större dansgolv och ladugårdsrännet, där en bred körgång går runt omkring rännet högt upp. Det finns 150 kor och 40 härliga hästar. Putte är en liten söt en, som Tora och jag var dag kör efter posten med. Så är det de stora vagnshästarna, Conny och Jarl, och ridhästen, Fingal, och så alla arbetshästarna, Cato och Tell, Frey, Freja, Greven, Countess o.s.v .o.s.v.
Toras bröder, Gunnar och Johan äro mycket snälla och artiga. Jag tycker nästan bäst om Gunnar. Han har en hel massa kaniner och jag har fått en liten förtjusande grå och vit kaninunge, som jag döpt till Kalle. När Tora och jag kom fram på måndag eftermiddag drucko vi först kaffe. Sedan besågo vi uthusen och var i “Anders kontantaffär” och pojkarna bjödo på “godis”. När vi ätit kväll gingo vi ut och promenerade (fast det var ganska sent) varken fröken Hagström, hushållsfröken, eller direktören själv voro hemma, se.
När vi kommit tillbaka slogo vi oss ner i salongen och åto melon. Det var livat. Sen gingo vi upp och lade oss efter en stunds “rännande” mellan rummen. När jag legat en stund fick jag höra Tora ropa “Gunnar”, men han svarade inte. Då frågade jag vad det var. Jo, hon hade hört steg ute i hallen alldeles tydligt och var så rädd. Jag bad henne komma in till mig och vi kröpo ner i samma säng och somnade snart. Jag har ett så rart rum med två fönster och utsikt åt inkörsvägen. Möbeln, som går i ljusgrått består av en toilettspegel, ett skrivbord, en kommod, en soffa, ett bord, två stolar, en bokhylla och en stor skön hörnsäng.
På tisdag voro vi ute nästan hela dagen, utom när vi åto. Bara inne litet och spelade på flygeln ett slag ibland. På kvällen klädde Gunnar ut sig till flicka och vi gick fram och tillbaka mitt för näsan på lantbrukslärlingarna. (Det finns nämligen en lantbruksskola här på Warpnäs). Sen kila vi bort till Lillerud, en egendom, som direktören nyss köpt, och hälsa på ett par småtöser, som skulle ligga lekstugan. När vi varit där “boyscoutade” vi hem och slog oss ner i salongen och vispade ägg och åt gott och spelade. Men snart måste vi gå och lägga oss, ty klockan var mycket. Tora låg på soffan i mitt rum, och jag låg och läste en lång stund, fastän det var så sent.
På onsdag eftermiddag kom en flicka nerifrån Trossnäs, Karin Alström, hit på besök och då rände vi omkring med henne överallt. Senare på eftermiddagen kom direktörn själv hem. Farväl alla trevliga aftonstunder i salongen! Men vi fingo gå till Lillerud, fru Vickström, husmodern där, kom hit och bad för oss, och där lekte vi “dunk”, och sen voro vi uppe i en stor härlig salong och dansade. Gunnar dansar inte alls illa. När vi kommo från Lillerud, var klockan halv tio, och vi fick gå och väcka Hjalmar, kusken, så att han skulle skjutsa Karin hem. “Ovanligt nog”, som Tora sa, fick vi följa med och det var en härlig åktur.
Vi reste förbi officersmässen och där var bal, det var väldigt stiligt, flera stora ljuskronor, officerare i snobbiga uniformer, damer i ljusa eleganta toiletter och härlig musik av ”Kungliga Värmlands”. Idag har vi inte gjort något särskilt. Varit efter posten, varit i trädgårn och ätit bär och hälsat på hästarna. Så ha Tora och jag gemensamt skrivit kort till flera klasskamrater.
