Söndag klockan halv 2. Nu har jag haft mycket livat sen jag skrev i boken sist. På fredag kommo vi i tillfälle att “bräcka” av “pigera” riktigt. Helga hade kommit till Verner under dagen och genast rände hon iväg till Selma men kom hit gjorde hon inte. Så vi blev arga på henne. Nåväl på kvällen satte sig hon och “pigera” på verandan i tydlig väntan på “pojkarna”. Men “pojkarna” som alltid annars bruka gå ner till Verner reste bara förbi och satte sig på “sågbocken” i väntan på oss, som kommo nerifrån sjön. Och så rodde vi ut.
När vi kommo tillbaka tog vi Godnatt och gingo in och pojkarna gingo ner. Men snart gick vi ut igen för att kika på månen och då kom pojkarna genast upp till oss igen. Åh, va ”pigera“ va arga! På lördag reste jag till Arvika med båten. Jag hade sällskap med Ingegärd och vi sutto uppe på däck och pratade hela tiden. När vi kommo till Arvika, bjöd hon på kaffe och bakelser på “kondis”. Där fanns ett piano och jag spelade en hel massa stycken. Vi sutto där ganska länge och hade mycket trevligt. Därifrån gingo vi till “Arvika folkpark” och satt där en stund. Så följde Ingegärd mig till “Hulterans villa”, där Almqvists bor. Där blev jag särdeles väl mottagen, fast Elsa var borta på Styrsö. Fick kaffe och pratade och spelade, så att jag glömde att se på klockan och försummade båten. Då skulle jag resa med sista tåget. Men det ville inte fru Almqvist utan hon ville att jag skulle ligga där över natten, vilket jag också gjorde.
På söndag förmiddag var Erik och jag ute och rodde, sen följde han mig till 11.30 tåget och jag reste iväg. Gick från Ottebol. Var rysligt trött när jag kom hem, ty jag hade “mina saker”, vilket ju alltid tröttar. På söndag eftermiddag voro Greta, Albin, Calle, “Arve” och jag på Snipa. Härlig utsikt. Gudomlig, rent av. Där fanns väldigt med blåbär och jag åt värre. När vi kommo hem, bjöd vi pojkarna på kaffe i bersån och “pigera” satt på Verners veranda och va rasande.
På kvällen voro vi ute och gick. På måndag förmiddag packade jag in mina saker, Greta och Rut följde mig och så gingo vi åter till Ottebol. Nu för att resa till Warpnäs. Vid Kil fick jag vänta i tre timmar och det var gräsligt tråkigt. Jag gick och drack kaffe med bakelser för att någorlunda fördriva tiden. Vid framkomsten till Edsvalla mötte Tora med ekipage, två stiliga hästar, droska och kusk i livré. Efter en härlig åktur bl.a. förbi Trossnäs, anlände vi hit till Warpnäs och här är förtjusande.
