Oh, vad jag är glad! Idag fick jag svar från den käre lille pappa att jag får resa till Warpnäs. Tänk, en riktig gammal värmländsk herrgård! Jag har nu skrivit till Tora, att jag får komma och att hon får säga när.

I torsdags natt bakade vi drömpannkaka igen. Nog skrattade och fnissade vi litet, men inget att tala om. Men när vi lagt oss började en sådan där tordyvel att kravla på väggen över Gretas säng och hon blev så rädd, rusade upp ur sängen och stirrade med fasa målad i sitt ansikte på väggen. Då kunde jag inte hålla mig för skratt längre, utan frustade till värre än en häst och Greta följde exemplet. Så det blev åter misslyckat. Det går nog inte för oss att göra det ordentligt.

Igår tappade jag min blus i sjön, när vi voro och badade. Jag var halvt påklädd och Rut, som stod med baddräkten om benen fick hoppa i efter den. Den var alldeles genomvåt, så jag måste gå med badlakanet om mig hem. När pojkarna voro här i går lekte vi nummerleken nästan hela tiden, annars bruka vi leka “fria på narri” och vara “Kamgarnsarbeterska” frånskilda etc. Det är väldigt livat.

Ikväll skall det bli cirkus vid Bäcken, men jag tror inte att jag går dit. Får väl se. Klockan 6 ensam i hela våningen. Rut, mamma och Greta äro på en auktion hos den där otäcka slaktarn. Han skall resa till Dalarna med hela sin familj. Det är en riktig otäcking, han är gift med en ung, vacker människa och har fyra barn och så skall han få ett med den där “lösa Räv-Anna”. Det är verkligen nedrigt. Riktigt skönt att han reser härifrån. Men – fy, det var ett otrevligt ämne.

Nu på eftermiddagen har det dragit upp tunga moln på himlen ja, det har t.o.m. kommit några regndroppar. Tänk om det skulle bli regn i morgon, då vi planerat en bestigning av “Snipa” i Ränkesed med pojkarna. Det skulle vara trevligt just.