Igår hade vi som sagt avslutning. Stupregn både dit och hem. Jag fick inte njuta av lille rare Torstens sällskap (tänk vad Tora Ingeström skulle ha blivit ond, om hon fått se oss tillsammans, hon är alldeles tokig i honom) alls, ty vi åkte spårvagn och kom “åtskills”.

Avslutningen var som vanligt. Först sång, unisont, solo och i stämmor (pappa var så oförskämd och sa att det lät, som om vi sutto fast i tjära allesammans). Sedan kom premieutdelningen och även jag hugnades med en guldfemma såsom andren i klassen. (Karin Berg försten, naturligtvis).

Och så höll “Kalle Kött” (lektor Friedlander) tal. Varför han skall hålla tal begriper jag då inte. Han står där och klämmer och klämmer och hela hans hemska, fläskiga fysionom “dallrar” (ja, verkligen dallrar) av sinnesrörelse, (skall det väl vara).

Nå så slutligen var hans tal till ända, en psalmvers och litet “titt” på de utställda teckningarna och “fri såsom fågeln i morgonstunden”, begav man sig hem i hällande regn. Och så tre månaders härligt, ljuvligt, skönt sommarlov! Och så skolresan. Tänk, till onsdag bär det iväg. Jag tycker ibland, att det är för roligt för att vara sant. En veckas Dalafärd. Måtte vi få så härligt och roligt som vi tro.

Nu kom pappa hem och eftersom jag är den enda som är uppe (klockan är omkring 11) gick jag och öppnade. Han hade med sig de mest härligt doftande liljekonvaljer och dem har jag nu bredvid mig i min lilla gröna älsklingsvas och de fina, dallrande, vita klockorna med sina höljen av gröna friska blad, dofta så sövande, rogivande ljuvligt.

Igår stod den unge “Nygifta” mannen och tittade med kikare på mig. Jag blev verkligen riktigt ond, det är ett förfärligt tittande. Jag försökte ge honom en förkrossande blick, men då skrattade han och gömde sig bakom förhänget på balkongen.

Idag har vi tvättat ensamma. Mamma kunde nämligen ej få tag i någon hjälp “madam” och så fick hon tvätta ensam. En liten stund på förmiddagen var också jag och tvättade litet. Annars har jag varit uppe och ordnat med hushållet samt sytt på min klädning. Idag har jag fått brev från Anna-Lisa och kort från herr Blomberg. Jag blev mycket glad, det var ett långt, roligt brev från A.L. och kortet var så trevligt. Roligt att se, att man är ihågkommen. Jag skrev även till A.L. idag för att det skall hinna fram till London innan de resa därifrån.