Tiden går. Oh, så förfärligt fort. Ja, ja, innan man vet ordet av, så ligger man där med näsan mitt i ansiktet! Igår blev jag plötsligt mycket överraskad. I sällskap med Dagny Hellström kom jag gående Strandvägen fram, då vi plötsligt mötte farbror Blomberg och Eric! Jag pratade som allra hastigast med dem i förbifarten. Sen på eftermiddagen ringde Eric och frågade om jag ville gå med honom och en yngling till på Phoenixpalatset. Jag fick lov och vi gick dit och där var riktigt trevligt. Rätt som vi stod där och tittade efter ett bord, kom Naemi framramlande. Hon var där i sällskap med familjen och Anderssons. Den andre ynglingen hette Åkerström och verkade att vara särdeles trevlig. Vi satt alldeles framme vid musiken, som spelade utmärkt. Och vi pratade som det värsta förstås.

Eric har fått plats i en firma här som korrespondent. Undrar just hur han kommer att klara sig. Jag har nu tänkt, att jag i min ensamhet här om förmiddagarna skulle lära mig stenografi och handelskorrespondens på egen hand, sen skulle jag lära maskinskrivning på Remington och så få en finare kontorsplats. Det vore väl inte så omöjligt.

I morn är det Maria, och då är man tvungen att gå upp och gratulera Maja förstås. Jag har inte den ringaste lust därtill. Undrar om det inte vore bäst att hålla mig inne hela dan imorgon för snuvans skull. Ikväll skall jag inte gå till gymnastiken på grund därav. Tänkte att sitta och läsa för doktorn i stället. Men han skulle ut, så här sitter jag nu med lång näsa i min ensamhet. I brist på annan sysselsättning skall jag bestämt ta å bada. Ja, de tror jag jag gör! Tjing tjong.