Igår fick jag ett brev från Bertil och ett så överflödande kärleksbrev har jag då aldrig förr mottagit. På sätt och vis är det nog en stor fördel både för Bertil och mig, att jag har honom så fullkomligt i mina händer. Han behöver så innerligt väl någon att se upp till, att lita på, så att han inte i sin översvallande ungdomlighet begår alltför många dumheter. Och så länge inte jag har någon, som jag älskar, ser upp till och som är allt för mig, vill jag så gärna vara en moderlig väninna för min unge, tokige, vackre Berty.

Samma dag jag reste från Göteborg fick jag till min stora förvåning och ledsnad ett så innerligt vackert och rart brev från Nils, vari han säger att han fortfarande håller så mycket av mig, och proponerar giftemål, detta år. Tänk, om jag kunde lära mig älska honom!! Men det är alldeles omöjligt och jag skrev till honom ett kanske hårt brev, vari jag betog honom allt hopp. Stackars, stackars Niels!!