• Direkt från ett riktigt mörker. Här köptes man för 160 000, och sen? Bortglömd. Totalt.
• Har ni satt er in i min situation? Jag är såld men vet fan inte vart jag hamnat. Skrämmande…
• Jag bad en kompis ringa Bukowskis för att höra vem som köpte mig. Dom talar inte om det. Jag är rädd.
• Någon la nyss något i min låda, bredvid fyrklövern. Fan, jag är skitskraj! Vem? Vem!?
• Det gick en människa förbi mig idag. Han hade fuktigt svampiga händer och pillade bort något från bordshörnet. Kan heta Sture.
• I ensamheten kan jag till och med uppskatta fuktigt svampiga händer. Jag saknar papperskorgen. Och lampan.
• Nej förresten, jag saknar INTE papperskorgen. Men annars är det lite deppigt.
• Någon undrar om jag ska bli kaffeved. Det blir landets dyraste nånsin i så fall, och jag brinner inte längre, jag surar.
• Varför ska jag, som ändå kostade en hel del och har umgåtts i de bästa kretsar, behöva stå staplad med kreti och pleti?
• Suck.
• Jag försöker muntra upp mig med en sång. ” Jag har en lååååda på magen…” Nej. Suck.
• Kanske någon därute kan berätta var jag är? Vart tog jag vägen? RT gärna.
• @Nyhetsmorgon en liten fråga: vad hände med Bergmans skrivbord? Jag har tappat bort mig själv. Gör en RT till alla era tittare.
• Det här ständiga letandet efter mig själv gör mig orolig. Varför kan jag inte bara vara?
• Tror ni inte att den där j- a papperskorgen tittade förbi idag. Han hade ett rött band i kanten och ett tuggummi i botten.
• Twitter kunde inte hitta mig. Nu provar vi Facebook. Nån här som sett mig nyligen?
• Papperskorgen påpekar att bandet är rosa. Tydligen kämpar han mot bröstcancer sen han slutat vara full. Big deal.
• Linn var förbi idag. Jag tror jag får komma hem igen!

• No followers, not even viagra
• Preparing for the big day
• Det är många som tar på mig idag. Vet inte om jag gillar det riktigt.
• Det är ju ok om de kollar in mig, men när den där skitungen satte sig på kanten, då blev det för mycket.
• Kväll på Bukowskis. Lite Scary. Den där papperskorgen skrämmer skiten ur mig!
• Jag litar inte på papperskorgen. Ytterst otrevlig. Och nu är han full också. Hoppas vi inte hamnar på samma ställe efter #auktionen måndag
• Vi är fem bord på auktionen. Jag är mer värd än de andra, fast nr 2 är mycket fräschare. 4an har levt ett hårt liv.
• Jag längtar tillbaka till Tystnaden, långt bort från Viskningar och inrop.
• Ibland var jag rädd att #Ingmarbergman skulle börja kladda ner mig också, som han gjorde med läsbrädan och nattygsbordet.
• Jag har väl aldrig varit så smekt som idag. Inte helt oangenämnt
• Det här Bukowskis är inte Fårö precis. Jag hör hur de skrålar på gatan nere vid Dramaten.
• Vi bord har mätt oss ikväll. Trean är 2 centimeter kortare och både 4an och femman en centimeter högre. Big deal!
• Två dagar kvar, innan jag vet min nya framtid. Hamnar jag i en pensionerad eller passionerad omgivning?
• Ibland tryckte Ingmar så hårt på min skiva, att det kändes som jag skulle gå sönder.
• Pratade lite med skrivbordslampan nyss. Känns konstigt om vi inte köps tillsamman. Det är ju min allra allra bästa vän.
• Skrivbordsstolen är visserligen gjort av ek som jag. Men vi har inte så mycket gemensamt, faktiskt.
• Av oss fem skrivbord ”Arkitekten” är Trean och femman brännmärkta med CM. Jag tror det är en fyllegrej.
• Om jag får säga det så vill jag som varande ett viktigt skrivbord, bli del i en skapandeprocess.
• Jag vill höra trollflöjten spela och dansa Saraband.
• Papperskorgen maler på om hur mycket folk det är på #Bukowskis idag, och att han känner sig tom.
• Jag kommer uppriktigt sagt INTE att sakna papperskorgen. Jävla pretto.
• Ibland saknar jag ljudet av tärningarnas rullande, och Ingmars suckar när summan blev för låg
• Jag hörde att någon lagt ett fast bud på mig, redan. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
• Panik! Jag trodde jag hade tappat bort fyrklövern. Men den låg i andra lådan. Vad nervös jag är!
• Sista kvällen med gänget. Vi skämtar lite. Är trött och lutar mig lite mot läsbrädan. Jensentärningarna säger jag ser bordlagd ut.Ett jävla liv borta hos besticken! Knivarna spoonar. Skedarna gafflar. Och sockertången har gått på muggen. Jisses!
• Nostalgi. Jag såg aldrig Ingmars texter, jag kände dem bara. Men jag såg hans ansikte.
• Guten morgen, bonne matin, good morning. The desk is up, ready to be sold.
• Fy satan vad det pirrar i skivan idag. Lite som första gången jag träffade Bergman. Nervöst
• Jag är faktiskt rätt märkvärdig. ”Det finns bara en av mig och det är jag.” Ja, ja…
• Det är ju inte så att jag hittade på något själv direkt. Men jag var verkligen Ingmar Bergmans stöd.
• Tack för smickret, ni som gillar min rapportering. Det värmer. Efterfesten tog precis slut. Papperskorgen fortfarande full. patetiskt.
• Jorå sörru, så att va de e ….
• Undrar hur många i lokalen som har ett konstnärshjärta.
• Vi är ett gäng här som skulle kunna kalla oss De tio bjudborden
• Hellu mate. From down under, hey?
• Den som köper mig ska inte ha Armanikostym. Min nya ska vara naken eller ha slipover. Ek och Armani matchar INTE.
• En del är här tidigt. En del verkar ha v-ä-l-d-i-g-t tjocka plånböcker.
• Hallå! Hallå!! Håll undan den där kladdiga glassen! Hallå!! — Fan, en del hör inget alls.
• Det där var en grymt vacker människa. Ta på mig, ta på mig…
• När Ingmar pillade på sin mors vigselring, med händerna intimt nära min skiva. Det var en sensuell minut.
• Den där jäveln. Vad gör den där jäveln här? Han ser ut som en av Ingmars dämoner.
• Ja han stavade med ä, vad skulle jag göra åt det? Klämma honom i lådan? Han lyssnade inte. Och jag hördes inte, då.
• Är det verkligen bara pengar allting? Var finns glöden, passionen?
• Här är byst med folk men inte mycket folk med byst. Aahhhh, jag har fjärilar i lådan. Håller jag på att bryta ihop?
• Den slickade mannen härintill luktar portvin och valnötter. Han flåsandas.
• Finns det inte en enda kvinna som åtminstone skulle kunna tänka sig mig? Luktar jag svett?
• Packat med folk, kan knappt andas. Nu börjar de bjuda om 30 minuter. Känns som en köttmarknad.
• Jag hör sorlet nerifrån. Jag vill ner. Nej förresten. Jo. Nej. Fukten tar död på mig…
• Håll i hatten papperskorg och lampa. Nu börjar de bjuda på oss. Ödesmättat.
• Go!
• Chagall och Gredes väv har dragits tillbaka. Men jag finns kvar.
• Jag kommer som post 70 eller nåt. Kommer nog att kosta uppåt 80 000. Nu svimmar jag ett tag.
• Recessionens pirater fyller lokalen. Nu vet ni vart pengarna tagit vägen. Det kanske är bra för mig som skrivbord?
• Hela den här tillställningen är sjuk. Folk är för rika. Jag svimmar av en stund igen.
• Jag kostade 160 000 kronor. Papperskorgen gick för 11 000 spänn. Loooser!!
• Tärningarna gick för 75 000. De slog sig nyss på mig för sista gången. Det blev 34. Så blir vårt fortsatta liv.
• Hejdå, Arhammar. Du vet var jag helst hade stått. Men…
• Tillbaka in i dimman. In i Tystnaden. In i Ensamheten. I mitten av Evigheten.
• Jag….kvävs……sakta…..och….

Vad jag förstått drevs Ingmar av ångest, i alla fall är det den bild han, samtid och omgivning velat ge. Hur man nu kan ha ångest i den fantastiska Fårömiljön, med vetskapen om att man är hyllad, avundad, ja dyrkad, inte bara på Fårö utan över hela världen.
Det var ångesten som närde hans kreativitet, som fick den att lyfta, som fick hans kreativitet att nå över den gräns av genomförande som annars ofta ligger som ett hämmande svart skynke i vår vardag.
Han hade sina demoner, fast med ä, dämoner. Katastrofdemonen var värst, sen kom Rädslans demon och Raseridemonen, Fiaskodemonen och hela släkten med pedanteri, punktlighet, ordnings, lättjans och långsinthetens demoner. Men det var två demoner som han inte tyckte han hade, tråkighetsdemonen och nolldemonen, den som gör att kreativiteten försvinner och man blir alldeles tom. Nolldemonen kom aldrig till hans skrivbord.
Jag kunde ju ha velat köpa hans säng, men vem vill ha en säng som skapar en ångestfylld sömnlöshet? Jag kunde vilja köpa hans sängbord, men där finns inte så mycket tomt utrymme kvar att fylla och därmed inte så stor plats att skriva av sig sin ångest på. Jag menar, står det rädd, rädd, rädd, rädd ,rädd så är det ju inte så roligt att skriva dit ett rädd till, även om man gör det med vänster hand och en rödpenna.
Jag kunde velat köpa hans stol, den han satt och läste i. Men jag ville få in en fot i den ångestfyllda skapelseprocessen, inte den slappa konsumtionsvardagen.
Jag kunde velat köpa hans penna, papperskorg, hans lampa, hans tavla eller hans tärningar. Men jag valde att vilja ha skrivbordet.
Tanken att sitta vid hans bord lockar mig. Men det räcker inte. Själva sittningen ger inte någon näring åt kreativiteten, annat än att den kan hålla nolldämonen borta. Jag behöver bränsle till min kreativitet, något som lyfter den över trötta kulturredaktörers tangentbord, in på förläggarnas nattduksbord, in i pressarna, ut i världen. Jag har aldrig prövat på ångest. Och jag tänkte att jag måste skapa min egen ångest, jag måste bli mitt eget ångestraffinaderi.
Så jag ville köpa Ingmars skrivbord, och jag inbillar mig att det kommer att kosta så mycket att ångesten kommer i takt med att jag bläddrar fram tusenlapparna.
Men i mitt fall finns det en fattighetsdemon som antagligen sätter stopp innan ångesten hinner etablera sig. Den fattighetsdämonen störde aldrig Ingmar.