I min bokhylla stod ett gammalt album fyllt av bilder från förr. Det hade stått där länge, alltmer sällan öppnat.
Kanske tyckte det röda albumet att det var alltför sällan, för en dag låg en bild på golvet nedanför den hylla där albumet samlade damm.
Bilden föreställde en glad mamma, en nyfiken pojke på väg ur en vagn och en övervakande farmor.
Jag hade självklart sett bilden tidigare, det var ju jag, men plötsligt såg jag detaljer jag inte tänkt på förut. En fasad, ett nybygge, ett träd i bakgrunden, balkonger med kvällssol.
Jag förstod att bilden var tagen utanför det som senare skulle bli mitt hem under några år, Skytteholmsvägen 24. Kanske visade mamma sin svärmor den nya lägenheten, kanske var hon där för att välja tapeter eller skriva under ett kontrakt. Det var 1952. Eller så var det 1953 och vi hade bott där ett tag.
Jag tog upp bilden från golvet och begav mig tillbaka till Skytteholmsvägen, för att se om något fanns kvar av det som var.
Jo, balkongerna har fortfarande kvällssol, trädet i bakgrunden har återvuxit och en annan mamma passerar med ett annat barn i den nya tidens vagn. Samma liv, kanske samma förhoppningar, men en annan tid.
Det var början till Hejigen.se, en fotosida där jag knyter ihop tiden. Jag vill låta de gamla bilderna få nytt liv, och ge minnena nya ramar.
Jag vill bygga broar av tid, där allt och inget är detsamma.