medelhavet

Det är mycket folk på promenaden. Det är faktiskt så att det verkar vara här som alla är. Ett strålande väder som grönfärgar Medelhavet, lockar säkert.

Men dagens stora evenemang är cykelloppet Paris – Nice. En stor apparat som stänger av Nice gator och låter bussarna ta andra vägar för en dag. 12 mil ska de cykla, uppför bergen och sen tillbaka med målgång runt sex ikväll. Vid starten såg jag Bernard Hinault, en cykellegend som vunnit det mesta. Undrar om man var dopade på den tiden också?

De ska snart starta, så jag går lite före, åt samma håll som cyklisterna sen kommer att rinna iväg. Längs stranden har något barn omsorgsfullt skulpterat ett hus och en sol med stenar.

En bit längre bort, slår vågorna hårt mot vassa stenar, och man har en turkos vy över hela ängelbukten.

Just i kröken runt den gamla slottskullen, där det blåser som värst idag, finns en stjärna på marken. Ställer man sig i mittcirkeln, så pekar skuggan ut vilken tid det är, den riktiga soltiden. Den går en timme fel för tillfället, men det rättar till sig när sommartiden kommer. Det är förresten nog vi som går fel, ett tag till.

I gamla stan sitter en violinist och överröstar dunkandet från cykelloppets högtalare. Idag är en del restauranger överfulla, och tiggare, gatusångare, blomsterförsäljare och ambulerande försäljare går ringrostigt runt och övar sig inför sommarsäsongen.

Monsieur en slant, kanske en blomma till frun, äkta Rolex till ett bra pris, vad vill du höra för sång, Monsieur.

Ingen sång alls faktiskt. Men däremot kan jag tänka mig att spendera 5 euros på årets första jordgubbar, det är ju vad det kostar att åka pariserhjul och jag kan tänka mig att de räcker ungefär lika länge. Och nu blir det väl en tur för att se cyklisternas målgång, det är bara ca 200 meter bort.