För att uppleva en stads själ gäller det att ta olika vägar varje dag, och i Nice kan man göra det. Ibland dyker helt otroligt smala gator upp, mitt i centrum, där tiden verkar stå stilla och tystnaden tar igen sig. Den här heter framtidspassagen.
Men på söndagseftermiddagar behöver tystnaden inte gömma sig i de okända gränderna, på söndagseftermiddagarna huserar tystnaden och lugnet överallt i den annars så livliga staden. Vanligtvis brusande gator är helt öde, rödljusen blinkar tomt mot ingen, solen värmer tom asfalt, någon enstaka badare studsar fram med en luftmadrass under armen mellan felparkerade bilar. Var är folk? Vad händer? Alla kan väl inte vara på stranden?