Trevlig dagbok den här! 12 dagar sedan jag sist skrev i den. Undrar just vad det kan bero på, att jag nu för tiden just aldrig har någon lust att skriva, varken i dagboken, brev eller annat. Och förr i världen, som jag brevväxlade med en massa personer, förde regelbunden dagbok och t.o.m. skrev berättelser, som blivit intagna i Handelstidningen och sen avtryckta i andra tidningar. Ja, det var ju bara en förstås.
Nu har jag egentligen ganska mycket att skriva om, och skall väl börja med det allra roligaste. Det var nog inte ödets mening att Naemi och jag skulle flytta till Kammakaregatan. Vi hade det ju i bakgrunden för säkerhets skull, men vi svarade under tiden på alla möjliga annonser och till slut satte vi själva in en annons. Och fingo bl.a. svar från en fru Jantzen, tysk, som på grund av avresa från staden ville överlåta sitt rum i huset Inedalsgatan 15. Det är ett hus, uppfört att uthyras åt självförsörjande damer.
Naemi och jag voro där förstås och funno allt hänförande. Först en trevlig planterad gård med bersåer och bänkar, så en stilig uppgång med hiss. Själva rummet var mycket vackert med tre stora fönster i fonden och fri utsikt över S:t Eriksbron. Så fanns där kokvrå med gas och vatten och värmeledning, WC, en stor garderob, källare och vindskontor.
Det var en sjuksköterska, som också var en synnerligen ivrig spekulant, så vi måste stå i värre. Lyckligtvis kände Naemi igen frun från Stenografbyrån, där hon tagit lektioner i maskinskrivning, och lovade bl.a. att hjälpa henne att få betyg o.s.v. så slutligen blev det ändå vi, rättare sagt jag, som fick det oändliga nöjet att få fru Jantzens kontrakt överflyttat på mig. Oh, Naemi, Rut och jag utförde en vild krigsdans härhemma i glädjen. En utmärkt bra korkmatta fingo vi övertaga för 25 kronor, tänk, men 100 kronor måste vi betala i avträde. Men det gör vi ju mer än gärna. Hyran är 550 om året, med värme! Hurra, hurra, hurra!!!!!
Rut har nu kommit in till staden, för att vara hos oss litet. En kväll skulle hon och jag gå till Saltsjöbanans station och hämta hennes kappsäck, men då passade vi på att smita in på Feiths på Söder, där det var riktigt trevligt. När vi återkommo med kappsäcken låg Naemi redan, men vi gingo ut igen för att ta oss en liten promenad. Först gingo vi Norr Mälarstrand och sprang och hoppade på pråmarna på kajen, så att en polis till sist började följa efter oss och betraktade oss med misstänksamma blickar.
Sedan vi en stund lekt “tittut” med polisen mellan vedkasten togo vi kosan uppåt Kungsholmstorg och avlade en komisk visit vid Garvaregatan. Sen fortsatte vi Scheelegatan och över Kungsbron och slunko så in på Vasaautomaten, där vi smorde oss med salt kött och rotmos, kaffe och bakelser. Naemi undrade förstås var i all världen vi hållit hus, men vi bara talade i mystiska ordalag om poliser, stenbalustraden vid Garfvaregatan, härlig supé etc.
En annan kväll voro vi på “skafferiet” där vi fingo ena väldiga portioner “potatisköttpaj”, men det smakade, så vi kunde inte äta upp det. Sen voro vi på Regina och sågo Douglas Fairbanks i hans första film “En hustru med pressens hjälp”. Och han var spänstig som vanligt.
Igår började Barnens dag med ett fasligt bösskrammel på gatorna, tombola, Barnens dagblad och lyckomärken. På eftermiddagen var jag först med fru Jantzen för att få kontraktet överflyttat. Sedan ville hon ha de 25 kronorna för mattan och vi lyckades verkligen skrapa ihop dem. Men då hade vi sedan heller inte ett enda öre att gå ut och fira rumsuthyrningen och Barnens Dag med.
Sorgsna sutto vi och stirrade på våra tomma portmonnäer där det verkligen, som Edvard brukar säga, var “afton i nixen”, då jag plötsligt till min oerhörda glädje och förvåning fann en tia gömd mellan Skanskort, frimärksböcker och diverse annat i det lilla facket på min portmonnä. “Fest i Kapernaum”! Vi ut förstås, och hamnade småningom på Feiths, där vi smorde oss med choklad och bakelser.
Idag voro vi efter lunchen ut och tittade på Barnens Dagsvimlet ett tag och skänkte våra slantar till de vackraste gossar vi fingo se. Sedan gick Rut till Heddy, dit hon blivit bjuden på middag, och vi ska väl också till att laga oss lite mat nu. Det värsta är att “gubben och käringa” visst ligger och sover därinne.
