Dear Alma!
Egentligen borde jag väl nu vara riktigt “bakom” efter en större festlighet igår och en så gott som genomvakad natt. Men låtom oss börja från början.
Se, det var så att Skandia, eller rättare sagt några herrar i Skandia, nu äntligen kommit på den ljusa idén att ställa till med ett större gemensamt kolifej för hela personalen. För att ytterligare höja stämningen hade Hr Husén, som dock själv inte var med, skrivit ett slogs spex, som handlade om “Skandiagumman, Skandiagubben 1875 och Skandiakvinnset 1975. Ett konstnärligt par på brandbyrån, Nordengren – Hessler, hade målat fina dekorationer, där de agerande endast behövde sticka fram armar och huvud. Och de agerande voro fröken Casserman på brand som gumman, Herr Olofsson dito som gubben och undertecknad, som kvinnset.
Du skulle ha sett en sån dress, de hade givit mig! Komplett paradisdräkt, så när som på en slöja över bröstet och ett skynke om livet!! Och bredvid stod en sån här liten pippi och sände heundrande blickar upp på mina ben. Du må tro det såg härligt ut. Vi hade ganska kort tid att repetera våra roller, på onsdag voro vi hemma hos Herr Olofsson och på fredag hade vi generalrep på Fenixpalatset, där festligheten, middag med bal, skulle gå av stapeln.
På “generalrepet” hade vi mycket roligt. Då var Herr Husén med och konstnärsparet, och senare anlände till vår stora glädje, en bror till fröken Casserman, direktör M, som lovat hjälpa oss med accompagnemanget till sångerna. Då vi skrålat nog och tyckte oss någorlunda säkra, styrde vi våra steg till “Gillet” och åt en liten supé, Och sen följde dir. M mig hem och vi pratade väldeligen, mest på engelska, han har nämligen varit utrikes i 7 år. Han verkade mycket sympatisk, var långt ifrån skön, men hade ett öppet energiskt ansikte. Och han sade bl.a. att han gladdes mycket åt morgondagen och att han fått mig till bordsdam etc. m.m. sådant.
Så kom då kvällen då jag nykammad och festklädd knogade iväg till Fenix. Och där, må Du tro, var ett vimmel av eleganta toiletter. Alldeles utsökta somliga. Redan vid entrén stötte jag ihop med min kavaljer. Sen presenterades det lite och så slogo vi oss ner vid bordet.
Det var en liten bra middag och stämningen tycktes vara lätt och otvungen. Bl.a. hyllades Skandiakvinnan med en vers av en före detta Skandist, Herr Vretman. Och så började balen och dir. M och jag dansade utmärkt ihop. Varenda dans hade jag upptagen och det hela var mycket livat.
Dock snart fingo vi agerande draga oss tillbaka från dansen för att ordna för “uppvisningen”. Och den blev lyckad, trots “rösten ur salongen” förfallit till fullkomlig tystnad. Sen fortsattes dansen och så superade vårt kotteri nere i stora matsalen och allt var fröjd och gamman.
Dock, all fröjd är kort och klockan 1 släcktes obevekligt ljusen och vi måste ge oss iväg. Birger (vi hade lagt bort titlarna överlag vi agerande) följde mig h«m förstås, och Greta Anneld som fått lov att ligga hos oss, fäljdes av sin kavaljer, unga Stedt. De gingo en bit före oss så vi kunde prata, som vi ville. Och Birger ville först bjuda mig på middagsté på Grand Royal idag, men dit kunde jag ju inte för Naemi skall ha “avskedsvisiter” hela dagen. Och hur jag nu hade mina ord, blev det inget bestämt att träffas mer, utan det får ödet avgöra.
Som du nog förstår, blev det inte vidare mycken sömn av på de hårda träribborna mellan sängarna, som Naemi flyttat ihop. och därför känner jag mig nu lite’ slö.
Adjö så länge!
