Jag tror det fanns två restauranger i Haast. Den vi besökte bjöd på antingen en rätt torr fisk, eller något kalopsartat som värmdes i en micro. De övriga gästerna var nog inte där för matens skull, ölen flödade och ljudnivån var hög. Alla människor i området var nog där. Några kilometer längre bort, ner mot havet, rådde lugnet. Några får strosade runt ett hus, allt var stängt men skymningen föll på med en härlig solnedgång över havet. Det var tidig vår, och en eventuell turistsäsong hade inte kommit igång. Om den någonsin gör det, Haast ligger på vägen mot glaciärerna.