Rom. Den eviga staden. Varenda gata ser ut som ett uppslag i en historiebok. Och varenda gata har en historia som sträcker sig långt tillbaka. Det finns inte en millimeter i denna stad där inte någonting av vikt har hänt. Och i motsats till många andra platser i världen, har man skrivit ner allt för eftervärlden att förundras över.

Men Rom är också en levande stad, där människor från hela världen trängs, upplever och blir lurade. Om det är något som är tråkigt med Rom så är det dess invånare. Jag tror inte att du någon annanstans blir lurad på pengar inne på posten, eller får betala 80 kronor för en strutglass.

Tiggarna har utvecklat sin teknik så att de inte bara står, inte bara sitter utan de ligger raklånga i framstupa sidoläge, med en käpp bredvid sig och en tom mugg framför sig. I muggen finns oftast en bild på något helgon. Då och då darrar de. När polisen kommer, som vid Fontana di Trevi, reser de sig snabbt upp och drar iväg.

Rom är framförallt alla dess byggnader, en blandning av tidsepoker och byggnadsstilar som konstigt nog harmonierar med varandra.
Nu är väl inte Pantheon den vackraste, även om den är ritad av Hadrianus och även om Michelangelo inte ville överträffa dess kupol.
Men den är imponerande.
Och när solen bryter igenom den öppna kupolen, då är det magiskt.