Plastjesus har funnits med ett tag. Jag tror han köptes i USA, men det kan också vara i Jordanien, eller Rom, eller något liknande ställe där man sett en möjlighet att göra sig en slant på hans berömmelse. Vrider man på knappen så rullar han framåt och höjer sina armar i en gest som nog ska vara välsignande. Hursomhelst, han hamnade dessutom i min bok om Det stora scoopet, där han är med två gånger, första gången bland Sörensen och tanterna i peterskyrkans shop, strax innan Sörensen slår ner Il Naso, den andra gången i kapitel 19 på tåget till Nice.
”Jag välsignar dig”.
Sven ryckte till lite ur sin dröm.
”I bless you”.
En röst från ingenstans fortsatte att välsigna Sven på tre språk. Han tittade sig omkring, men inget ovanligt märktes. Rösten fortsatte att välsigna Sven och konstigt nog så verkade den komma från någonstans under bordet.
Sven tittade sig först lite misstänksamt omkring, innan han lyfte på duken och tittade. Han visste väl egentligen inte riktigt vad han hade väntat sig, men inte hade han väntat sig att få se något resa sig och lägga sig, resa sig och lägga sig innanför byxorna samtidigt som den på tre språk sade ”Jag välsignar dig”.
Det tog Sven nästan en minut att lirka fram den mekaniska plastpåven ur fickan och ytterligare en halv minut att få den att sluta att svänga med armen och tystna. Japanerna var nog inte riktigt kloka när allt kom omkring. Och kanske var det tur det.
