Här är kasperdockorna som fått vara med i hundratals pjäser genom åren. Ett riktigt meriterat skådespelargäng. Killen till höger har fått en ny dräkt, den fick han 1967. Tyget är det enda som återstår av mina byxor från 60-talet. De hade vansinnigt låg midja, utsvängda ben och satt tajt. En klasskompis, Karin Lundin, hjälpte mig sy dem och häftigare kunde man knappast vara på den tiden.
De byxorna hade jag senare på mig när jag bodde sommaren 1968 hos pappa i Berkeley, California. Han pluggade där ett år, jag var på besök och i närheten bodde medlemmarna i en popgrupp som hette Country Joe and the fish. Där bodde Jefferson Airplane också för den delen, men det var Country Joe som såg mina brallor och skrek till mig från sitt fönster att han ville byta till sig dem mot sina jeans.

Det fick han inte, däremot fick han mina färgade randiga byxor köpta på Åhléns och han var glad för dem med. Tillbaka fick jag ett par jeans som var för stora och som jag sedan glömde när jag åkte hem. Vilket jag ångrade när Country Joe blev megastora.

Här nedan är ett annat par kasperdockor från Ryssland. Men de har inte uppträtt särskilt mycket, mest beroende på att de ansetts för fina att leka med. Leksaker som är för fina att leka med har verkligen ingen funktion.

>