Höganäskrus

Höganäskrus, har jag förstått, är något speciellt för många. Och så här på äldre dagar kan jag förstå det, de är tidlöst vackra. Men så har det inte alltid varit. Jag kommer ihåg när jag i ung ålder flyttade in i min första lägenhet, och vi skulle måla om taket. Vad var naturligare än att ta ett av alla krus som fanns i källaren efter min farmor, och hälla upp den vita färgen i det. Praktiskt. Lättburet. Men inte alls uppskattat av kännarna i omgivningen, som tyckte jag skändade keramiken. Nu finns det fyra krus kvar, och de får inte ens innehålla lingonsylt, som min farmor alltid fyllde dem med.
De härbärgerar endast påskris, enstaka videkvistar och eterneller nuförtiden. Men vi får se nästa vecka, då ska jag måla om i ett sovrum.

Höganäskrus

Höganäskrus