Jag tycker ni kan läsa Ethel G Ericssons bok, flickan som inte fick finnas. För där, på sidan 145 och framåt, står det om dr Alshammar i Örnsköldsvik. Som vanligt i romaner så är det inte det riktiga namnet, men så nära Arhammar man kan komma. Det handlar om min pappa som var läkare där på 50-talet, och det är en perfekt bild på hur han var.
Men Ethel hade gott kunnat skriva ut det riktiga namnet, nu får simmaren Therese Alshammar onödigt mycket cred tycker jag. Kudos till pappa, en doktor med känsla för sina patienter.