Jag fascineras ofta av händelser och tillstånd som andra totalt verkar nonchalera. Fast det är uppenbart att det är något unikt, spännande, förvånansvärt, klurigt och enastående.
Så har till exempel det faktum att alla Norrlandståg åker rakt igenom stadshotellet i Hudiksvall, länge lockat mig. En dag ska jag bo där, har jag tänkt. En dag ska jag känna skakningarna när Norrlandspilen passerar under mig, höra plinget från bommarna när nattens godståg dundrar genom receptionen på Stadshotellet i Hudik.
Och idag bodde jag här, jag såg ett tåg passera under mina fötter, och tyckte att det var fascinerande. Och ännu mer fascinerande att det enda som väckte mig aningens, var några fulla gaphalsar som försökte skråla en Stefan Sundströmlåt. När de gick hem i årets sista sommarnatt.
Fast mest fascinerande var att Stefan Sundström själv dök upp till frukosten, strax efter att niotåget smög genom huset. Undrar om han också tyckte det var cool?