Oh, vad tiden kör iväg (Ganska typiskt uttryck i en dagbok, men det gör den ju i alla fall). Ja, jag gnor och syr på mitt broderi så svetten dryper, höll jag på att säga. Igår förmiddag var Dagny Hellström, som jag helt oförhappandes träffat på i en spårvagn, uppe hos mej på förmiddagen. Hon tyckte förstås, att jag hade mycket trevligt.

Vi voro på middag hos majorskan Spak. Jag gick förstås dit med den rosenröda förhoppningen att få träffa hennes son, doktor Spak, som jag träffat förut på en middag hos doktorinnan Bohnsack, men o ve, jag blev fruktansvärt besviken, för han var inte där. Utan jag fick nöja mig med den andre sonen, teknologen, som förresten var riktigt trevlig och hade de mest typiska “fästemökuddar” i sitt förtjusande rum.

När jag på kvällen lagt mig, hörde jag “juris m.m.” med ganska otillfredsställande resultat försöka ta ut aocompagnemanget till en sång på sin orgel. Den “käre” “juris” tycks med förkärlek välja den sena kvällens tysta timmar för sina musikaliska prestationer. Jag fick av teknologen igår låna en så förtjusande bok, “Måndalen” av Jack London, så jag tror att t.o.m. broderiet får ligga tills jag läst ut den.