Min pappa hette Gunnar. På den tiden när han föddes, idag för 84 år sen, var hans mamma ensamstående, vilket etiketterades som en skam. Han hette Eriksson efter mamma när han föddes, för skams skull på barnhem i Köpenhamn.
Sen hette han lite olika efternamn beroende på i vilka fosterhem man träffade på honom. Ett tag hette han Meurling när han bodde i den Meurlingska prästfamiljen.

Prästen Erik Meurling var gift med Marianne, vars pappa Frans Oscar Wågman var präst och Sveriges första deckarförfattare under namnet Sture Stig.
Erik och Mariannes son Olle Meurling, lite av en styvbror för pappa, var den första svensk som stupade i det spanska inbördeskriget, vid Boadilla del Monte 19 december 1936.
“Återfunnen på slagfältet 25 december och jordfäst 26 december 1936 i grav nr 17 på Internationella Brigadens kyrkogård i Fuencarral utanför Madrid.” Kyrkogården lät Franco rasera.

Den sista bok Olle Meurling läste var “Tolstoj, Ryska revolutionens spegel” av N Lenin. Det är en kula som snuddat vid boken på framsidan. På sid 19 finns blymärke kvar efter kulan, skriver signaturen Widsith, som äger boken och lagt ut en bild på den.
För drygt 80 år sedan startade Marianne och Erik röda korsets avdelning i Kristdala.
Jag tror att Prästerik skulle varit stolt över att lille Gunnar växte upp och fick Röda korsets förtjänsttecken.
Jag är stolt när jag håller den i min hand.