Tänk att en papperslapp kan vara värd så mycket. Sitter på en frimärksauktion i ett vansinnigt varmt rum, på Svartensgatan i Stockholm, fullsatt med äldre män. Längst fram pratar någon i telefon från Kalmar, buden haglar och så fort någon harklar sig i lokalen dränks Kalmarrösten.
Visserligen väsnas det vansinnigt när en äldre man harklar sig, men samtidigt kan äldre män vara otroligt tysta. Vi är på nr 182, jag ska buda på nr 820. Ett vackert förstadagsexemplar från 1932.
En del av märkena går för 45 000 och mer. Nu är vi på nr 219. Nån harklar sig, nu är vi på 228 och vad som hände under tiden är det ingen som vet. Man måste vara på hugget, helt klart.
Jag provviftar med min gula lapp. Det här ska nog gå bra.