I våras läste man i tidningarna kåserier, där skribenterna skämtade med väderleksprofeterna, som spått, att det skulle bli en våt och kall sommar.
Men nu skämta de inte längre. Före midsommar var det mycket kallt och blåsigt, just på midsommarafton kom regnet, och sedan har det faktiskt regnat så gott som varje dag. Har solen tittat fram litet på morgonen, så har det öst ner på eftermiddagen och vice versa. De få gånger vi badat, ha vi huttrat och frusit, och sällan ha vi kunnat sitta ute vid vår nyinköpta trädgårdsmöbel.

Någon värme har det alls inte varit, på sin höjd 20 grader någon gång. På midsommar voro Althins härute och vi roade oss så gott som möjligt trots regnet. Ingeborg Rencke kom hit strax efter pingst för att här tillbringa sin semester, som varade till midsommar. Och på midsommar hade vi även besök av farbror Janne, som kommit ned för att hälsa på alla brorsbarnen på Lerum.

Han bodde hos Rut eftersom vi andra hade fullt hus. I början på juli kommo mamma och Lillan hit ut, och strax efter kom Grace Långström från Grillby för att hälsa på.

Den 13 juli började fiskerimässa i Lysekil och Kalle hade inbjudit mig att ledsaga honom dit. Vi reste upp med tåg, lämnandes Toto i mammas ömma vård.

I Lysekil bodde vi i ett synnerligen enkelt privatrum och åto på Ödmans pensionat.

Själva mässan bestod av utställningar av fiskeriredskap, salt fisk, motorer, konserver etc. Vi voro där på själva öppnandet, onsdag, men sedan fick Kalle gå ensam dit. En förmiddag var han även med på en av mässan anordnad fisketur.

Då jag var lämnad åt mig själv strövade jag omkring i den lilla typiska västkuststaden och dess omgivningar. Särskilt ståtligt var det vid de vackra klipporna vid Stånge huvud.

Själva badgästerna blev jag mycket besviken på. Istället för de eleganta ungdomar jag väntat, fanns det mest mycket slätstrukna gamla tanter och farbröder, och pensionatet var ett fullkomligt ålderdomshem.

Om kvällarna brukade vi sitta vid “Trampen” utanför Badhusrestaurangen där det var musik, och ej heller här kunde vi bland de promenerande eller sittande, avslöja någon badortselegans. Det är nog bara i romanerna sådant förekommer.
På lördag kväll voro vi i Societetssalongen, först på spex och sedan bal. Folk tycktes inte ha vidare roligt.

På lördag förmiddag foro vi över till Fiskebäckskil, där det såg ut att vara mycket trevligare än i Lysekil. Kalle intervjuade här en fiskare, angående räkfiske, och sedan spatserade vi ut till Kristineberg, vattenforskningsanstalt, där dr. Östergren visade oss lite akvarier och sedan bjöd på kaffe.

På söndag förmiddag var det vattenidrottsfest med kappseglingar, simhopp etc. vilket vi åskådade från den s.k. Släggholmen. Och Klockan 4 på middagen startade vi hemresan med “Oscar Dickson”. Vi hade verkligen under vistelsen i Lysekil sluppit regn, men inte en enda dag, var det så varmt, att vi lockades att bada.

Lille Toto är nu så morsk och duktig så det är ingen måtta på´t. Två små de näpnaste tänder har han fått och äter “kompa” (det är uttytt skorpa) väldeligen, nedsmetande sig själv och allt inom räckhåll på det grundligaste. Så fort vädret tillåter, sitter han ute i vagnen eller kravlar omkring på en filt på marken. Alla hans framsteg noteras förstås omsorgsfullt i “Totoboken”, där även alla kort av honom klistras in.