Det var där bakom den där röda kavajen från det glada 70-talet, alldeles intill grodmansdräkten med en reva i ryggen, som silverflöjten återuppstod. Med hjälp av machete, bulldozer och dynamit trängde vi in i klädkammaren, millimeter för millimeter, genom åratals minnesavlagringar, genom decennierna. Det var strapatsrikt, det var silverfiskigt, jag tror vi rent av bröt ny mark. Vi var conquistadorer och vår lön var en silverflöjt.
Jag tror flöjten är magisk.
Den fördubblade, femdubblade, tiodubblade allt som tidigare rymts på knappt fem kvadratmeter. Likt tre bröd och några fiskar kan vi nu, från vårt tidigare så välstädade kök, förse hela världen med kläder, skidpjäxor, möbler och affischer på spicegirls.
Förresten, nån som känner för en affisch på gruppen Caramell, med autografer?