Att besöka Auschwitz, är att inse att allt inte kan förstås.
Och att inse att tidens tand förändrar förutsättningarna.
Vi kommer i busslaster, får en gul lapp på bröstet och går i grupp under porten med devisen Arbeit Macht Frei. Men vi gör det frivilligt, vi kan stanna vid exekutionsmuren och gå därifrån levande, vi kan gå in i en gaskammare och komma ut på andra sidan av egen kraft, vi kan gå varmklädda över samlingsplatsen utan att hundar biter och SS tyskskriker, vi kan välja att gå till höger eller vänster på sorteringsplatsen i Auschwitz- Birkenau, och vilken väg vi än väljer så hamnar vi till slut alla på bussen tillbaka till Krakow. Det är en vit buss, och för de överlevande i Auschwitz betydde de vita bussarna från lägret en räddning till livet. För oss betyder det en timmes resa i sällskap med intrycken om det ofattbara.