Ska vi säga att det är ungefär en tredjedel kvar på den nya boken som jag knattrar på för tillfället.

Mannen tittar sig omkring för att se om gubbarna finns där. Men han ser ingenting, ingenting som kan oroa, ingenting som förebådar. Det enda som rör sig i hans synfält är ett kvarhängt höstblad på en kvist och med det känner han sig lugnad. Den första impulsen, att snabbt resa sig upp igen, tonar ut och ersätts av en allt starkare känsla att det egentligen är mycket bättre att ligga kvar.

Ok. Och vad hände sedan, hmm, javisst ja! Så var det …