Se där: 100 blogginlägg på lika många dagar. Och ibland några fler, om sanningen ska fram. Så jag slänger in en bild på övergångsstället vid Abbey Road, bara för att jag kan. Hann inte skriva något om det. Jag sammanfattade mina tankar om blogg100 i ett inlägg på Facebook:

För mig har blogg100 självklart inneburit att skrivandet kommit igång ordentligt. Men jag har också insett att bloggen som uttrycksform fått skarpare konkurrens av Instagram, Facebook och Twitter till exempel. Så när ett inlägg läggs på Instagram, ger det flest reaktioner där, tätt följt av Facebook. Bloggen och Twitter flyter rätt spårlöst förbi. Var form har sin fördel, men vill man ha dialog så är Facebook och Instagram överlägsna. Nyhetssökande sker bäst på Twitter. Mitt bloggande här blir numer en sammanställning över vad jag skriver på andra plattformar, en sorts digitalt arkiv. Ibland lite mer utförligt än på andra plattformar, nån bild extra, en snyggare rubrik.

Till detta kan jag lägga att bloggandet för min del nog mera går emot att vara det som var meningen från början när den här bloggen startade 2006. En kittel där jag kokar ner mina idéer, som sen kan leda till något annat. Både bilderna på hejigen, Sliderbilderna på samma plats, arbetet med Norra begravningsplatsen och några böcker har sitt ursprung på den här bloggen.

Och nu fortsätter jag med att förbereda kulmen på två års letande efter den gamla dopfunten till Hagalunds kyrka. Jo, det var nämligen så att…