Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer…
Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer några du kan se på mobilen. Du kan se fler på en dator.
Mina senaste Instagram
Så passerar vi ännu en ettadag. Den är inte alls på topp, som den år 2011 var. Den hade nästan maximalt med ettor, bara år 1111 hade fler. Men vårt 2026:te år kan få vara med, för i motsats till år 1111 kan vi idag mäta massa sekunddelar. De fanns förvisso också år 1111, men det var ingen som brydde sig då. Och varför ska man bry sig egentligen, det är ju som våra åldrar, bara siffror.
Årets kakfrossa, den 21 i ordningen, bytte i år upp sig till ”Princess” i Sundbyberg, vilket visade sig vara ett lyckat val. Mycket att välja mellan, vare sig man var yngst,som Jack, eller äldst, som jag. Tack alla som kom!
Känslan strax innan man får influensavaccinet strax efter man fått Covidvaccinet. Men innan pneumokockvaccinet. Förr fick man bokmärken efteråt. Nu får man bara ett plåster… #vaccinated
Två skickliga illustratörer signerade sina märken på postmuseum i Stockholm idag. Marta Leonhardt ligger bakom ”Vinterlek”, ett häfte med 10 olika motiv. Ska vi gissa att en del av de lekande barnen på hennes frimärken är inspirerade av hennes egna barn? Det är andra gången som Marta formgivit märken inför vintern. Förra gången var 2024 års julfrimärken.
Årets julfrimärken är skapade av Amanda Jonsson Lundgren som även har designat och illustrerat Postnords vackra julkort i år. @postmuseum @amandajonsson_art @postnord
Josefines träd i minneslunden på Sollentuna har med åren vuxit sig mäkta stort från den lilla ekplanta den var 1988 när Josefines aska grävdes ner vid dess rot. Det trädet mäter min tid i livet. Jag ser hur jag åldrats, vilket kan vara nyttigt, när min hjärna fortfarande tror att jag är i en helt annan kalender.
Promenaden fram till minnesträdet är också en påminnelse om livets förgänglighet, när jag läser namnen på gravstenarna i skenet av alla fladdrande helgonsljus. Där är han som hämtade in vagnarna från parkeringen på Obs. Där är hon som stod i kassan i badhuset, där är vår före detta granne och hans fru, och deras granne och hon på dagis och han med lastbilen.
Jag tar en kopp kaffe, kaka och chokladbit som bjuds ut i det vita tältet vid min brors och mors grav och sätter en liten planta ljung i minneslunden, fast man inte får det egentligen.
Men den är vacker, gör sig bra bland allt granris och flämtande ljus, och den står sig fint mot Josefines gulnande, mäktiga träd där i bakgrunden.
Vad vet du egentligen om vad andra vet? Den 29 oktober möttes Steven Pinker, Åsa Wikforss och Anders Hansen på Scala för en kväll om gemensam kunskap – det som uppstår när alla vet något, och vet att alla andra vet det.
Här nere följer utvalda texter från bloggen, allteftersom de dyker upp
Fimpvägen till Lissabon
En bekant till mig konstaterade nyligen att 1,2 miljoner svenskar troligen slänger 6 fimpar i veckan, ner på marken. Och sen undrade hon hur mycket det är egentligen. Det är sånt som får mig att fundera. Med hjälp av en miniräknare kan vi konstatera att det blir 7 200…
I had a dream
I natt ringde Helen mig igen. Det var en knastrig linje. – Hej, sa hon. – Jag är i Kenya. Hur mår du? Förtvivlat gick jag igenom alla Helen jag känner, men ingen av dom var ens i närheten av Kenya. – Jag är på väg till Vietnam. Hur mår du? I bakgrunden tyckte jag mig…
Nya bilder funna på Theodor
För en tid sedan revs ett gammalt skjul på den franska landsbygden. Den lokala befolkningen var snabbt där och tog till vara på det mesta som fanns i skjulet. En bucklig gryta hamnade hos antikvitetshandlaren Monsieur Blumeau, och när han någon månad senare öppnade…
Theodor – Le Petit Chef
Theodor, Le Petit Chef, lärde amerikanarna att äta vitlök och engelsmännen att äta chips. Det finns knappast någon kock i världen idag, som inte kan härleda sina rötter till den lille kocken och Tante Fideles grytor på den franska landsbygden. Le Petit Chef har varit…
Doften finns kvar 40 år senare
Då fanns det ett 40 år senare. Det var den 19 maj, dagen efter den där kvällen utanför Lenins hus. Vi visste inte vad de åren skulle föra med sig, men vi visste att vi skulle få vara med. Sådär som man vet det mesta när man är ung. När vi vände oss från fotografen och…
Trygga räkan på nyhetsmorgon
Tänk att få titeln felhörningsexpert, och i TV:s nyhetsmorgon till och med. Joakim presenterade sin nya bok Trygga räkan nu på morgonen. Tänk så fräsch man kan se ut, så tidigt på morgonen. Vi skulle nog alla behöva en sminkör/ös före klockan nio. Ja inte ni förstås,…
Trygga Räkan
Igår var det releasedags för Joakims nya bok Trygga räkan, och idag har boken börjat dyka upp i affärerna. Det ser ut att snurra till ordentligt, och Trygga räkan har fått sin egen hemsida med lite bilder från de senaste dagarna. Varför inte ta en sväng dit och…
En kvällspaus på internet
Välkommen hit till denna plats i utkanten av internet. Kul att du hittade hit. Som du ser är jag inte inne ikväll, men det är bara en tidsfråga innan jag kommer tillbaka. Just nu flyger jag runt i cyberspace, tittar på månen och funderar över livet. Livet är fullt av…
Bloggen – fem år senare
Min blogg fyllde fem år i veckan som gick. 2182 inlägg. 3160 bilder. Så här började det den 10 mars 2006. Kan en blogg vara ett bra ställe att publicera sig på? Jag har inte ens ställt mig den frågan. Jag gör detta bara för att alla andra gör det. Det kanske är kul?!…
Ett slag för sociala media
Så här gick det till. Jag står vid busshållplatsen på Odenplan, bussen kommer om 8 minuter. I hörnet upp mot kyrkan vrålar en tjej medan hon går över gatan. Hon går bort från den plats där jag står, så jag tittar ner i min Iphone och tänker att jag ska lägga ut en…
När döda Greta kom in i mitt liv igen
Jag skulle hem. Så jag tog t-banan till Odenplan, men ångrade mig och fortsatte till St Eriksplan. Missade buss 70 till Solna och tog en blåbuss mot Karolinska istället. Tänkte hoppa av längre fram och byta, men ändrade mig och beslöt ta 607 från Karolinska till…
Ett skjut på grönan
Så här var det: Året var möjligen 1959 – 1960. Om man prickade mitt i måltavlan så tog en kamera en bild. Jag vet inte om man sedan fick köpa bilden, eller om man fick den som pris. Hursomhelst, det är pappa som skjuter ett lyckat skott, och det är jag som står…