Jakten på dagisplats var inte så enkel för 25 år sedan heller.
————

Sollentuna 18-04-1983
Till Socialchefen
Från Anders Arhammar

Vi har haft den stora olyckan att skaffa ännu en invånare till Sollentuna. I dessa lågnativitetstider är det inte nådigt att skaffa sig ett tredje barn. Åtminstone inte i ögonen hos stackars tjänstemän som ska placera barnen i barnomsorgen.
Så här har det fungerat för oss. Min fråga är enkel; ska det fungera så här?
Jocke föddes i mars 1982. Då gick Jenny(75) och Jessica(77) på dagis elefanten. Allt var frid och fröjd. Vi var i valet och kvalet. Skulle barnen gå kvar på dagis eller vara hemma när mamma var barnledig?
Vi valde hemmet eftersom Jenny, den äldsta, började i skolan till hösten. Men först efter försäkringar om att barnen skulle få komma tillbaka till dagis när det var dags.
“Säg bara till 4 månader i förväg så ska det gå bra”.
Sagt och gjort. Jessica hamnade på lekis, Jenny började skolan, tiden gick och det blev dags för mamma att återvända till arbetslivet.
Detta anmäldes till barnomsorgen ett halvår i förväg, med upplysningen att mamma skulle kunna börja jobba i maj men kunde vänta allra längst till augusti. Längre kan hon inte vänta, utan att mista jobbet.
Vid vår första kontakt slog den stora omöjligheten emot oss.
Det finns inga platser.
Hur kunde detta vara möjligt?
Vi befann oss helt plötsligt i ett mörker. Nåväl, en plats dök upp 1 april för Jenny på fritids.
– Men ni måste bestämma er snabbt.
Vi tog platsen. Återstår då Jessica och Jocke.
Efter ytterligare kontakter får vi underhandsbeskedet att Jessica möjligen kan få plats på daghemmet Elefanten till hösten i september. Men besked kan vi inte få förrän i maj. Aterstår så Jocke. Nej, han kan inte få någon plats alls, helt omöjligt.
Det skulle då vara i ett familjedaghem möjligen.
I skrivande stund har man alltså spritt ut våra barn på tre olika håll, en säkert och två möjligen. Mamma mister sitt arbete eftersom hon inte kan ta tjänsteledigt längre än 1 och ett halvt år.
Som god medborgare ska man väl sätta sig tillbaka och vara tacksam ändå. Men jag kan inte vara det, på grund av flera andra omständigheter.
I april börjar ett nytt barn, född 80, på daghemmet Elefanten. Varför fick inte vi den platsen?
Jo personalen där ville ha ett barn av modell 80. Här gäller alltså inte längre någon kötid. 7,5 års kötid, förtur efter mammaledighet, syskonförtur. Allt slås ut av modell 80.
Vi byter därför taktik. Om vi nu tar Jessicas möjliga plats, och Jockes sannolika plats i familjedaghem och byter. Jocke till dagis och Jessica till familjedaghem. (hon kan då gå kvar på lekis)
Nej, det är helt omöjligt. Personalen på Elefanten kan inte ta emot några flera småbarn. Man har redan tre 82:or.
Än en gång är detta ett beslut som skylls på personalen som alltmer framstår som den verkliga kötiden. Småbarn är jobbigare än stora barn, hellre 77:or än 82:or. När inte modell 80 gäller förstås.
Så går vi vidare i regelsamlingen. Ett barn, tre år gammalt, har tidigare varit i familjedaghem. Även den mamman tar barnledigt några månader. När barnet så ska placeras in i barnomsorgen igen får nytillskottet plats i samma familjedaghem som flickan tidigare var i. Flickan sätts in på dagis, fast föräldrarna vill ha henne hos samma dagmamma som sitt syskon, där hon dessutom varit tidigare. Samtidigt vill vi att Jocke ska ha dagis och inte dagmamma. Låt oss därför byta, plats mot plats.
“Nej,det går inte, ett barn som varit inplacerad på dagis kan inte flyttas till familjedaghem inom ett år. Dessutom kan ni inte få den platsen, det finns andra som har längre kötid och som då skulle komma ifråga”.
Här tas kötiden fram igen, den gäller tydligen ibland.
Ledsamt konstaterar jag följande framtid för vår familj. Jenny och pappa lämnar hemmet varje morgon. Pappa går till jobbet, mamma vinkar och Jenny går till skolan. Mamma tar sina kvarvarande barn, går till Elefanten med Jessica som ska vara på dagis. Hon fortsätter sedan till en familj där Jocke ska tillbringa sin dag. Mamma går sedan hem och letar efter ett arbete i platsannonserna. (Hon får säkert ett jobb, det kryllar av dem i dessa tider).
Efter skolan går Jenny till fritids.
När det är dags tar mamma bilen och hämtar upp Jenny på fritids. Sedan åker de tillsammans till Elefanten, där de 20 minuter senare kan hämta upp Jessica. Alla tre fortsätter sedan till familjedaghemmet någon annanstans och hämtar upp Jocke. Kanske möter de på vägen en mamma som hämtat sin senast födde hos dagmamman, på väg att hämta sin 3-åring på ett annat dagis. så går de alla hem till sist, och väntar på samtal från barnomsorgen. För säkert finns det någon regel som säger att om den ene föräldern går arbetslös så får inte barnen vara placerade i barnomsorgen?
Så framåt november kan tjänstemännen lyckligt konstatera att det har blivit tre lediga platser att dela ut, “helt plötsligt”. Kommer man då att gå efter kötid, syskonförtur, mammaledighet. Eller blir det då modell 80 som gäller, eller sätter personalen upp bekvämlighetsflagg och pestflagga för barn födda senare än 1981?
Jag vet inte, reglerna synes mig luddiga. Vet socialchefen?