Här stod jag med min pappa 1958 och såg hur de spelade VM i fotboll på Råsunda.
När de nu har rivit södra läktaren, ja hela stadion, så kan man få en känsla hur det var. Vi hade transistorapparater och såg åtminstone halva plan. Idag befolkas parken, eller kullen snarare, av A-laget som sitter utspridda lite överallt på det som förr vare första parkett, och dessutom vår kälkbacke. Ingen tittar längre bort mot Råsundastadion, och de som halkar nerför sluttningen mot busstorget har varken kälke under rumpan eller skidor på fötterna.