Så står man där igen, kollar, hejar, sparkar lite i luften, småfryser och vinkar sporadiskt åt domarn vilket håll inkasten ska gå. Det är fotboll på gräsrotsnivå, och det är underhållande, inte minst när man slipper vinka heltid på linjen och inte längre har något tränar eller lagansvar.
Men en fråga har jag – varför måste tjejer hela tiden fixa med sina hästsvansar, så fort bollen inte är i närheten?