Idag var Hannes, hans mamma och jag och tittade på hans nya skola. På skolgården står ett stort, blommande träd. Det är då nostalgin kryper innanför skinnet, och bilder från barndomens skolmognadsprov i Huvudsta skola poppar upp. Jag var jättenervös att inte höra bra när min hörsel testades. Men det hade jag inte behövt vara, jag började aldrig i den skolan utan i Renen i Övik med Edit Östman som lärare. Då var jag ett blommande träd, nu är det Hannes som blommar och ska bära frukt. Hoppas han får gå i skolor med goda trädgårdsmästare.