Våren är den spirande tiden, där det mesta går nerifrån och upp. Till och med fukten i vårluften kommer daggkrypande från någonstans under mina fotsulor. Hösten är tvärtom, allt kommer uppifrån och lägger sig som ett täcke över det som inte har förmågan att flytta sig i tid.
Bilen på gatan täcks av löv och utemöblerna på landet har bäddats in i en snöskrud uppblandad med lite fallande sot och ditblåsta mögelsporer. Och mellan höst och vår finns transportsträckorna sommar och vinter, där inte mycket händer. Då får man själv stå för förändringarna.