Man är aldrig ensam

Man kan tro att det är tomt i huset, att man är ensam med stjärnorna och sprakandet från brasan. Men så är det inte, det piper, skrapar, flaxar och kryper på varenda centimeter. I holken har ett svart flugsnapparpar en kull ungar och under nocken föder talgoxen upp sina ungar. På andra sidan taket, in mot vinden, har en sädesärla åter hittat en bra plats för sitt bo. Getingarna strax intill bygger på fjolårets bo, och diverse kryp samsas om utrymmet mellan, under och i husets bräder.
De små mössen har däremot hittat nån annanstans att bo, de kanske inte gillade fällorna.