I lördags den 1 oktober var jag inne i staden igen, dels för att gratulera Naemi (som nu återvänt från Sthlm för att snarast möjligt sätta bo och gifta sig) på hennes 28 (tänk!) födelsedag, dels för att besöka doktorn igen. Han, liksom alla andra, tyckte, att jag var mycket “stor”, vilket han ansåg bero på mycket “fostervatten”. Men han rådde mig dock att för säkerhets skull resa in till staden redan den 10 oktober för att genast kunna komma till B.B. om den lille skulle hitta på att komma för tidigt.

Så till måndag är det väl bäst att jag far in. Jag får vara hemma förstås. Kalle får väl åtminstone att börja med fortsätta att resa ut och in för att Ingegerd inte skall bli alltför ensam. Sen får vi väl försöka att fundra ut något sätt att placera henne, ty alldeles ensam vill jag inte lämna henne härute, det skulle bli alltför bedrövligt tråkigt för henne.

Nu har jag hela babyutstyrseln färdig, och jag kan knappt se mig mätt på de förtjusande små skjortorna och tröjorna. – Ack, att nu bara allt ville gå bra!! Så att jag vid denna tiden nästa månad hade vår lille älskling härute, och vi båda vore friska och krya!

Då vi voro inne i lördags köpte jag en liten babysäng med madrasser, och den får jag hitut imorgon. Så roligt det skall bli att ställa den i ordning! Kudde, filtar och vaxduk får jag köpa, då jag nu till måndag far in till stan.

På måndag kväll förlöpte Kalle mig igen för att fara ut på havet och filma sillfiske. Han lovade dock, att detta blir den sista utflykten före den stora händelsen – Oh, det är förfärligt tomt att inte ha honom här, men han hoppades att vara tillbaka senast på fredag.