Kalle kom hem från sin Dalslandsresa sent en kväll med den allra rysligaste förkylning. Hela den följande dagen hade jag honom att ligga “för ankar” under förtärande av het mjölk med konjak och honung o.d., så dagen därpå var han betydligt bättre, fast snuvan hängde i länge förstås.

Så måndagen den 12 övergav han oss igen, denna gången styrande kosan hem till Växvik, dels för att studera fisket uppe i Värmlandssjöarna, dels för att hålla ett föredrag till förmån för Kölas planerade sockenarkiv.

Måndagen den 19 september återvände han hem, efterlängtad och hjärtligt välkomnad. Under hans bortavaro hade Ingegerd och jag funnit tiden så lång, att vi på onsdag styrde kosan in till staden och stannade där till på fredag middag. Bodde hemma förstås. Jag hälsade på torsdag förmiddag, först på hos Althins för att gratulera Sigrid på namnsdagen med en fin boudoircap, som jag virkat, och på eftermiddagen var jag uppe hos Bergs, vilka som vanligt voro mycket älskvärda. På onsdag kväll voro vi på Cosmorama, men det var ett urfånigt stycke, som gavs där, “Kvinnan, som föll från skyarna.”

På lördag fingo vi påhälsning av Lillan och Linnea Svensson, som cyklat från stan. De lågo kvar över natten och begåvo sig sedan av igen på söndag eftermiddagen.

Torsdagen den 22:dra var jag med Kalle in till stan och köpte en hel del hushållssaker samt tillbehör till babyutstyrseln. Gjorde av med över 1OO kr. “i ett navs.” Usch, vad pengar det går åt!

På förmiddagen var jag uppe hos Anna-Lisa och hade en lång pratstund. Vi måtte ha varit ljuvliga att skåda där vi sutto och bredde ut oss i all vår voluminösa värdighet! Hon väntar sin baby den 20:de oktober och jag min den 26:te. Verkligen lustigt! Det var ju precis en vecka mellan våra bröllop!

Hon har redan allt arrangerat för att ligga hemma. Tråkigt nog har hon äggvita att dras med, så hon får hålla diet och ligga ganska mycket. På kvällen voro Kalle och jag, efter att ha ätit middag på “Gamleport”, på Nya teatern och sågo Pauline Brunius och Anders de Wahl i “Femina” Lustspel. Att skriva ett verkligt trevligt lustspel är nog mycket svårt. Detta var ju någorlunda acceptabelt och så spelades det ju så överdådigt.

Pauline var “glimrende”, de Wahl mycket bra, men hans sneda mun verkar onekligen störande. Sköna voro de bägge två.

Vi reste med sista tåget, 11.3O, hitut, och som väl var, var det så gott om plats, att jag fick ligga på en soffa. Det kändes verkligen härligt efter allt sittande.

Under veckans lopp ha vi satt in innanfönstren och tvättat gardiner så nu ha vi riktigt fint. Dessutom har jag förstås sytt så mycket som möjligt på babyutstyrseln. Vad det är roligt. Nu har jag börjat på med skjortorna, och vad de äro förtjusande söta! Tänk! när jag får min lille älskling att sätta dem på! Oh, hur jag längtar dit! Han är allt tung att bära på, den lille bytingen!

Som väl är, är jag fortfarande så kry med undantag av lindrig halsbränna då och då, men förfärligt tung och ovig känner jag mig förstås. Att sitta länge är mycket påkostande, bäst är att ligga, eller gå sakta.

Idag har Kalle för första gången sedan vi gifte oss stannat inne i staden hela dagen. Han skulle vara med på ett sammanträde i Västra Sveriges Fornminnesförening. “Nog skulle jag mycket hellre vilja resa ut till dig, men jag måste nog gå på det där! Tänk, efter 9 månaders äktenskap ännu lika – nej mycket, mycket mer förälskade än då vi gifte oss. Var skall detta sluta.

Ännu intet enda häftigt ord, intet gräl, – idel smekningar eller kamratlikt samliv. Aldrig hade jag väl trott, att det skulle finnas en sådan alltigenom präktig, god och ädel man, som min älskade make! Och så glad och humoristisk! Aldrig sur, butter eller tvär. Oh, att jag alltid kunde fortsätta att vara så mot honom, som han förtjänar!!