Må tro, att jag fick dopp! På morgonen uppvaktade mig Naemi med riktigt ljuvligt kaffe och kakor, sockerkaka och vetebröd, som dagen förut anlänt hemifrån. Och i present av tant fick jag en nybakad, jättelik vetekrans, och av Eric en stor härlig tårta, så nog blev det dopp alltid. I Skandia fick jag blommor, gotter och en bok. Av Elsa och Rakel stiliga gröna handskar, som passa utmärkt till min nya dräkt (som är väldigt “piffig”) och av Naemi en servettväska och ett flor med “gullblommer”.
På eftermiddagen hade jag bjudit ihop Maja, Elsa, Rakel, Heddy och Ragnhild. De båda senare kommo verkligen ihåg, att det var min födelsedag och gratulerade med hyacinter, pingstliljor och rosor. Först hade Naemi och jag varit alldeles rådlösa, var vi skulle få grädde. Det är ju alldeles omöjligt för en stackars “tredjeklassare” att få litet grädde.
Till slut måste vi ringa till Maja och be henne ta’ med sig lite’ om hon hade, och som hon dagen förut kommit hem från landet och haft en hel liter grädde med sig, så fingo vi gärna, sa hon.
Och vi drucko det härliga, riktiga kaffet som alla berömde övermåttan och åto oss mätta på det goda doppet. Och så sydde vi, pratade, spelade, sjöngo och dansade och hade riktigt gemytligt. Så jag tror verkligen att allesamman tyckte, att det var en angenäm afton. Dagen därpå bjöd jag tant och “flickorna” på “efterkalas”, vilket till fullo uppskattades. Sedan hade vi symöte, men vi nästan spelade och dansade mer än vi sydde. Elsa och jag övade oss i dans, tills vi blevo riktiga konstnärer.
Nu går jag och pluggar med Tage både måndag och fredag. Om det ville bli något resultat av ändå. Men det ser sannerligen mörkt ut. Pojken tänker ju inte, “så långt näsan räcker.” Oh, de’barna, de’barna!
På lördag middag voro Naemi och jag uppe på Skansen för första gången i år. Vi sutto där i solskenet och mådde en stund uppe vid Bollnässtugan.
Idag, just som vi druckit kaffe, stigit upp och fått något så när iordning, knackade det på dörren, och vem står där, om inte Torsten Ahnfelt. Vi blevo verkligen något överraskade. Han skall exercera här uppe några månader. Vi hade just tänkt att gå utåt Lidingön idag och han följde oss en bit utigenom. Sen skulle han förstås gå på fotbollsmatchen, som spelades mellan Stockholm och Göteborg.
Vi fortsatte utigenom ända till Skärsätra och gingo ned till doktor Lundbergs villa för att hälsa på Kerstin ett slag. Där funno vi både doktorn och fröken Hassellund. De hade farit ditut på förmiddagen och ätit lunch därute, samt gick nu och plockade i trädgården. Där var en hel del blommor, violer, Scilla ,Pulcatilla och vit Daphne. Vi gingo snart igen och slogo oss ned ovanför “fonografvillan”, där vi åto våra smörgåsar och sutto och läste en stund. Och sen tog vi spårvagn hem. Överfullt med folk förstås.
