“Våren är kommen! På sina kransar ängarna binda, himlen är blå!” Så komma studenterna i sina vita mössor i morgon att sjunga på Skansen. Hälsa den glada, vackra, ljusa våren. Den välsignelsebringande och varma tiden, då trädens och blommornas knoppar svälla och slå ut, solen strålar och värmer och hoppet spirar i alla hjärtan. Ack, att hoppet ville gå i uppfyllelse, hoppet om, att det förfärliga, hemska, som sker ute i världen skall ta slut och freden hålla sitt segertåg i de krigförande länderna.
Hela förra veckan var det det ljuvligaste solskensväder med milda vindar. På lördag middag var Naemi och jag på en tur utåt Djurgården och där satte vi oss på en soffa i en björkhage och filosoferade om gamla barndomstider i Värmland, tills vi höll på att gråta av längtan bägge två.
På hemvägen var det så gassigt att vi blevo alldeles upphettade till kokpunkten närapå. Förra veckan fick jag helt plötsligt genom fröken Mesterton i Skandia ett anbud om en särdeles förmånlig plats på “Nordiska Kullager” i Göteborg. En av direktörerna, Veman, var här uppe och vi lunchade på “Östergötland” varvid han beskrev, vari mina sysslor skulle bestå. Det hela lät särdeles tilltalande, 200 jämte 10 % dyrtidstillägg skulle jag få i månaden som begynnelselön etc. Men – det hela strandade på, att jag
kunde omöjligt, som han fodrade, senast om 14 dagar inställa mig i Göteborg.
Så hastigt kunde jag dock ej överge gamla Skandia, då ju ingen kan sköta mitt arbete utom herr Jansson, som nu är nere i Skåne och organiserar. Så det blev inget av. Ödet ville väl inte.
Igår voro Naemi och jag ute på långpromenad. Togo spårvagnen till Enskede och promenerade därifrån till Trångsund och tillbaka. Vädret var inte riktigt gynnsamt, det blåste för mycket, så att solen doldes alltsomoftast i moln. Men vackert var det. Nästan överallt i dungarna lyste det vitt och blått av vitsippor, blåsippor och styvmorsvioler och somliga buskar voro översållade med de vackraste, härligt doftande “hartassar”. Av dem och av mörkgrön stensöta togo vi med oss litet hem.
I en hage ute vid Trångsund lade vi oss och åto smörgåsar, samt passade på, då solen var framme och gassade oss rent av lite solbrända. Det var ljuvligt.
Vi kommo förstås för sent till middagen. Naemi var inte hungrig, sa hon, men jag gick till “45:an” och åt en riktigt god middag, bestående av fiskfärs och hollandaise, kalvlever med gräddsås samt kaffe med gräddbakelser med chokladsås. Den gick på 4 kr. Och tänk, imorgon är det min 23 födelsedag. Valborgsmässoafton!
Jag tycker det är en fin födelsedag. Jag skall förstås försöka att ställa till med litet kaffe för Elsa, Rakel, Maja och tant. Men, gu vet, vad jag skall få för dopp.
